Välkommen till St-tidningen

2006-04-05
Funderingar vid skrivmaskinen

Vår i sikte

Hur underligt det än verkar förefaller det som om vi får uppleva en vår även i år. Den senaste tidens regnande har effektivt sett till att det mesta av snön försvunnit, ligger nu bra kvar på de ställen den skottats samman till stora högar och där den blåst upp till stora drivor.
Ett säkert vårtecken har vi kunnat uppleva de senaste veckorna. Ejderparen har återvänt från sina övervintringsplatser och har samlats inne i Stenungesundet. De svartvita gudingarna (hanarna) blåser upp sig och kråmar sig inför ådorna och erbjuder sina tjänster.
Förra året kunde den första kullen ejderungar observeras i sundet den 5 maj. Varje år kommer ungarna fram kring den 5 maj, några dagar senare eller några dagar tidigare. Det skall bli spännande att se om den långa och snörika vintern påverkat den normala ejdercykeln och försenat kläckningen.
Vårdagjämningen är passerad och dagarna blir allt längre. En bidragande orsak till de längre ljusare kvällarna är givetvis att vi förra helgen gick över till sommartid.
Som vanligt hade jag glömt att det då var dags att dra klockan framåt OBSERVERA FRAMÅT. Satt i all sköns ro vid köksbordet och läste GP. Slängde av en händelse ett öga på köksklockan. Den var redan halv nio. Kollade armbandsklockan, bara halv åtta. För några år sedan, efter att även då ha missat övergången från vintertid till sommartid fick jag en ny klocka av morbror Gunnar. Den klockan har en inbyggd automatik som utan min medverkan ändrar tiden på lämpligt sätt. Jag tror att de kallas att den är satelitstyrd. Tack än en gång Gunnar, för att jag inte missade mitt möte med mer än en kvart.
För övrigt våras det även för grönsaksodlarna. De har kommit på ett nytt och fiffigt knep att få bättre betalt för sina varor.
I mitt nya och nyttigare liv ingår att äter mer frukt och grönt samt mindre fett och socker. 13 kilo minus, hitintills. Detta i sin tur innebär att jag numera lägger ner allt större tid vid butikernas grönsaksdiskar.
Köpte i veckan ett blomkålshuvud. Tyckte kanske att det såg lite ovanligt ut, men tänkte inte närmare på saken.
När jag sedan kom hem och skulle koka mitt blomkålshuvud kom jag underfund med vad som var det ovanliga med blomkålshuvudet. Det hade onaturligt mycket blast. När jag skalat av all blasten blev det en stor hög på diskbänken. Kunde inte låta bli att väga eländet. Konstaterade då att själva blomkålshuvudet vägde 530 gram och att blasten vägde hela 470 gram. Alltså var nästan halva vikten blast som bara kan användas av kaninägare och de är ju trots allt inte så många.
Snart är det första maj och dags att demonstrera. Visserligen är demonstrerandet som så mycket annat, domstolar, polisväsendet, sjukvården med mera centraliserat. Snart blir det väl bara ett enda demonstrationståg i landet och mycket talar för att det förläggs till Stockholm.
Jag har funderat över om det inte vore lämpligt att demonstrera mot lurendrejeriet med blomkålshuvudena. För det börjar ju bli ont om andra ämnen att demonstrera mot. Orimliga pensioner går ju inte att demonstrera mot när de uppenbarligen förekommer både i regeringskretsar och statliga företag. När det gäller orimliga pensioner är det samma sak. Kanske kan det bli aktuellt att protestera mot statssekreterarnas svältlöner, bara kanske 60-70 000 i månaden. De har ju så dåligt betalt att de måste ta till arbetsluncher för att få mat för dagen. Tänk så det kan bil.

Kurt Nilsson