Välkommen till St-tidningen

2006-04-05
Funderar över bildens mening

Troels Wörsel verk spretar på ett medvetet vis, för att ständigt undersöka vad han egentligen håller på med.
– Jag målar inte för att jag tror mig ha några bra idéer, bara för att göra en levande bild, det är den absoluta grunden i alltihop, säger han.

Konst
Bilderna växer ju mer man ser. Alla de där vägarna, gatunamnen, hästarna, linjerna, symbolerna, leken med perspektiven, växlingarna mellan uttryck är en spänning i sig. Vandrar mellan rummen, serierna och försöker se sambanden. Finner att det handlar om att en aning kaos kontra det rätvinkliga, uträknade. Som när hästen blir motiv för att den fungerar så väl i den rektangulära bilden, och ger alltihop balans.
– Det handlar om att hästen ger proportioner till en bild, som exempelvis en människan aldrig skulle kunna göra.
Tanken på funktion finns också i valet av färger.
– Det handlar absolut inte om vilken kulör det är, bara dess funktion, hur den passar in i bilden.
Medan andra bilder visserligen har en konsekvent färgskala, likartade former, men ändå med någon slags inneboende oplanerat.

Kaos också viktigt
För mycket av den danske konstnärens utgånspunkt är just frågan när är en bild resultat av något annat, en avbild och när föreställer den bara sig själv. Ett filosofiskt förhållningssätt som gör att Troels ständigt experimenterar, till synes utan idé från början. Men ändå en bärande grundtes.
Vid en av sina serier där gator, streck, miljöer och en häst i mitten samsas, stannar han till.
– Här vet jag faktiskt inte vad jag sysslat med, säger han med ett leende.
– Jag hade faktiskt en idé, men sen stötte jag på problem...
Och så fortsatte han att utforska kring den inslagna vägen. Som blev till en hel serie med lika många korsningar. Där resan tycks viktigare än själva målet.
– Vad som är intressant för mig är att jag inte helt vet vad jag gör. Hur jag ständigt försöker göra en bild av något, men vet inte riktigt vad.

Utforskar bildens kärna
Eller hur han målar av ett rum, inte för dess karaktär, eller för att det är hans eget hem, utan för ”att han behövde ett rum”. Så håller han på. Ger den ena förklaringar på hur han söker någon slags upplevelse av bilden och vad den egentligen är.
– En del kan verka kaotiska, men det var viktigt att göra dem för att skaka om.

Akvarell som utvecklar
Utställningen som är Troels Wörsels första i Sverige, består av en serie från 80-talet, en från 90-talet, medan resten av bilderna är gjorda under förra året. Där någonstans kan man också se det genomgående mönstret av att
gå på känn. Att söka kärnan.
Troels Wörsel arbetar uteslutande med måleri, där akvarelltekniken alltid varit en viktig del av hans arbete och uttryck. Hans akvareller är inte gjorda som skisser till målningar på duk, utan efteråt.
– Det blir en utveckling av måleriet, det finns problemställningar som bara kan fungera i akvarell, tillägger han.

Vidöppet resonemang
Någonstans går det att känna igen, följa tankarnas svängar och tempoväxlingar. Troel Wörsel tar ett steg till. Och låter tankens oförutsägbarhet genomsyra måleriet. Som därmed kanske inte blir en direkt avbild av vad han ser eller känner, utan det som för tillfället lever i hans sinnen. Som fort passerar, medan annat lever vidare och finner sin form och plats. Där allt känns vidöppet.
– Det enda man kan säga är vad de inte är, säger han slutligen.

Utställningen med verk av Troels Wörsel på Nordiska Akvarellmuseet pågår till den 21 maj.

Anna Berglund