Kultur 2006-04-05
Hörnstenen
Galopperar i skymningen genom skogen medan regnet faller rätt ner. Syre som strömmar till och ansiktet som blir vått, grenarna som far förbi, hovarnas trummande ljud, fåglarna mot den mörkande himlen. Skogen är snart slut, begränsad, vägen kommer ta vid, men just då är den oändlig. Och då sker det. Det där som för alltid lever vidare. Tiden liksom upphör att existera. Då det inte finns något utanför denna sekund av total frihet.
 |
