Välkommen till St-tidningen

ung talang del 2 2006-11-28
Heidi satsar på sång och teater

Hon sjöng egna låtar på ”engelska” redan vid två års ålder och i dag läser hon andra året på musikallinjen i Mimers hus i Kungälv. Men för Stenungsundsborna är nog Heidi Karlsson mer känd från lokalrevyn.

Stenungsund
– Jag var med förra året för första gången och i slutet av augusti i år började vi repetera för den kommande föreställningen, säger hon.
Heidi var med i Orust teatergrupp när hon var yngre och hennes mamma spelade i Orustrevyn. Valet mellan sång och teater gjorde att gymnasievalet inte blev helt enkelt.
– Jag valde mellan drama och musik, jag ville ju utveckla sången, men inte spela något instrument. Så hittade jag musikallinjen.
Men där ingår dans och det gjorde henne lite tveksam.
– Aerobics och sånt är det värsta jag vet, tillägger hon.
Hur som helst så blev det till sist musikallinjen, i Kungälv. Inträdesprovet innebar att hon fick hem två musikallåtar att välja på och uppmanades att välja ut en egen låt också.
Dessutom fick hon öva in en av ett urval korta monologer. Slutligen tillkom ett dansprov som ingen kan öva på i förväg.
– Det var enkla saker, som att gå över golvet och övningar som kollar vigheten. En sjuksköterska fanns med och kollade, och vi fick öva in en enkel stegkombination tillsammans med en lärare, säger Heidi Karlsson.
Hon hade gjort ett taktiskt val redan i nian.
– Jag praoade på Mimers hus och musikallinjen i en vecka. Jag fick ett schema och var med på alla de olika lektionerna. Det var jättebra.
Dessutom minskade det nervositeten inför intagningsprovet. Heidi kände ju en del folk redan och hade fått tips av elever som kommit in året före.
– Alla proven gjordes under en dag. Jag fick börja med dramaprovet och det kändes bra. Skådespelaren Anders Lönnbro sa ”Går du upp och sjunger lika bra, så ses vi här nästa termin”. Då blev jag lugn, säger Heidi.
Tiden från provet tills antagningsbeskedet kom kändes som tre år ungefär, säger hon. – Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte kommit in.

Sången får sitt genom individuell tid med en av skolans sångpedagoger. Nya låtar övas in varje vecka och eleverna uppträder ofta i skolans kafé och för varandra.
– Nu i tvåan sätter vi upp en minimusikal, en avkortad version. Treorna får göra en hel föreställning och då är det vi i tvåan som sköter allt bakgrundsjobb. Vi får välja område, till exempel ljus/ljud, smink, kostym, marknadsföring, rekvisita och så vidare. Sedan väljer lärarna ut vem som får göra vad. Tanken är att treorna helt ska kunna koncentrera sig på scenframträdandet.
Ögonen glittrar på Heidi när hon pratar om skolan. Den är precis så bra som hon hoppades när hon sökte. Till och med dansen är rolig, och viktig för en musikalartist. Liksom kondition. Att sjunga och dansa samtidigt kräver en hel del fysisk träning och därför har Heidi Karlsson tagit upp boxningen.
– Jag har boxats i tre år tidigare och kommit igång igen. Jag är med i Stenungsunds boxningsklubb. Där är inte så många tjejer, men det finns gott om killar att slå på, säger hon och skrattar.
– Man får vara beredd på att få en del stryk själv också, tillägger hon.
Och visst är fotarbetet viktigt i boxning, liksom i baletten.
– Ja, det är en go blandning, boxning och balett. Men kroppshållningen är helt olika, säger Heidi och visar balettens uppsträckta hållning i jämförelse med boxningens mera sluggerbetonade, hopkrupna stil. Det gäller att inte blanda ihop dem.

Framtiden vill hon inte tänka på riktigt ännu. Det är en svår arbetsmarknad att gå ut till.
– I trean får vi söka till scenskolan. Det är jättesvårt att komma in, men jag ska söka. Där är det fyra större intagningsprov och de gallrar efter varje prov.
Musikal och teater väger nog jämnt för Heidi Karlsson.
– Jag gillar både djupa roller och mer lättsamma som revyn, säger Heidi.
Hon tar som exempel en monolog ”Oda-satans kvinna” som hon framförde för klasskompisarna.
– Den handlar om en kvinna som ser tillbaka på sin barndom, då hon utnyttjades av äldre män. Den erfarenheten har inte jag, men det gäller att leta fram egna känslor av sorg och äckel, att koppla ihop händelser av andra slag för att få fram uttrycken.
Lärarna är noga med att eleverna inte får bli för personliga på scen. Undervisningen går mycket ut på att hitta gränserna och använda sina känslor professionellt.
– Det kan ibland vara svårare att spela rolig. När publiken är med är det lätt att spela över.

I klassen får vi så bra kritik och det blir så mycket bättre när man håller tillbaka och inte går över gränsen, konstaterar Heidi.
Den kunskapen kommer snart Stenungsund till godo. Varje torsdag och söndag övar revygruppen in nästa uppsättning av lokalrevyn, men Heidi vill inte avslöja vad den ska handla om.
– Upplägget är lite annorlunda den här gången, med två helt olika akter. Och det blir kul, det kommer att bli riktigt bra, det är jag övertygad om, säger Heidi Karlsson.

Berit Stridh