Welcome to Tjörn. ”The island of good education and happy elders.” Står det inte på skylten vid Myggenäs korsväg. Men tänk om det hade gjort det? Vad mycket roligare det hade varit att svänga vänster! I stället står det ”The island of art”, och jag motstår mig frestelsen att fortsätta rakt fram. För jag bor ju inte på Orust.
Men flytta då om det inte passar! Kanske du tänker. Men nej. Jag tänker inte flytta. Jag tänker stanna här och tjata mig hes tills någon lyssnar. För jag vet att jag har rätt. Barnen är vår framtid. Och de gamla förtjänar bättre.
Men vi måste locka hit turisterna. Kanske du tänker. Nej, tänker jag. I sann Yrrol-anda ska jag ska tala om för dig att jag känner människor som i enlighet med alla empiriska studier, år efter år försökt att bli av med turisterna. Vill du veta hur det gick? Det fungerade inte! De kom ändå!
Vad vi behöver är att locka hit de året-runt-boende! De som flyttar härifrån! De som visst inte var Tjörnsmogna. De som trodde att Tjörns prioritet låg någon helt annanstans. Vart den egentligen låg står numera tydligt skyltat vid avfarten.
Det är underligt hur ”The island of art” kan få mig att se rött. Speciellt med tanke på den bastanta kulturtant som bor i mig. Hur blev hon så cynisk och arg? Det enkla svaret stavas Maslows behovstrappa. Kulturtanten har fått flytta längre bak i bussen allt eftersom oron för barnen växt sig starkare. Och som ni alla vet. När de grundläggande behoven inte blir tillgodosedda får självförverkligandet vänta.
Men en dag ska kulturtanten få köra bussen. Och när hon gör det hoppas jag att hon inte glömmer Maslows behovstrappa. Och i vilken ordning stegen går. På så vis kanske hon kan undvika att bli självisk. Och sätta sina projekt åt sidan för att lämna plats åt andra. Till skillnad från dem som vill jaga bort turisterna så vill jag att människor ska komma hit. Men framförallt vill jag att människor ska vilja bo här året runt. Och för att människor ska vilja det krävs det mer än ett gott kulturutbud.
Johanna Vargvik