Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vi hoppas att fler hjälper oss genom att reagera, inte minst anhöriga. Vi protesterar för att vi bryr oss om våra boende. Detta borde ses som positivt, skriver ”<strong id=Undersköterska inom vård- och omsorg”. Genrebild Bild: Stefan Bennhage">
Vi hoppas att fler hjälper oss genom att reagera, inte minst anhöriga. Vi protesterar för att vi bryr oss om våra boende. Detta borde ses som positivt, skriver ”Undersköterska inom vård- och omsorg”. Genrebild Bild: Stefan Bennhage

Äntligen en chef som sett och hört vad personalen och de boende behöver

Vi hoppas att fler hjälper oss genom att reagera, inte minst anhöriga. Vi protesterar för att vi bryr oss om våra boende. Detta borde ses som positivt, skriver ”Undersköterska inom vård- och omsorg”.

Detta är en insändare. Åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren, kommentera den eller skriva en egen? Använd detta formulär eller mejla till [email protected]

Replik på insändaren ”Våra medarbetare och vi förtjänar bättre än så” (20/7):

Stort tack till Linda Marklund för insändaren om vad som behövs inom vård- och omsorg. Instämmer till 100 procent i det som skrivs. Tyvärr har hon sagt upp sig och slutat arbeta inom vård och omsorg precis som flera av våra undersköterskekollegor. Erfaren personal som varit anställd i många år säjer upp sig, ibland utan att ha ett nytt jobb att gå till.

Tidigare krävdes utbildning, nu räcker det att chefen tycker sökande är trevlig. Ingen erfarenhet krävs på grund av att det inte finns personal att rekrytera. Unga vill inte arbeta hos oss längre med mycket ansvar, obekväma arbetstider, hög arbetsbelastning fysiskt och psykiskt och till en låg lön. Och vi förstår dem. Enskildas åsikt som ni skrev är mångas åsikt men få vågar skriva om det. Lyssna i korridorerna så kanske ni hör vad era medarbetare verkligen tycker och känner. Det finns en djupt rotad tystnadskultur inom verksamheten. Våra individuella löner gör att man alltid ska vara positiv och flexibel och man ska vara lojal med arbetsgivaren enligt medarbetarhandboken. (Våra enhetschefer har visat hur det ska göras i sin insändare.) Men även på grund av kommentarer från enhetschefer när man framför missförhållanden för boende eller arbetsmiljö :

”Du kanske ska söka ett annat jobb.”

”Verksamheten kräver detta.”

”Bara att gilla läget och inte slåss mot väderkvarnar.”

”Du får klaga hos politikerna som sätter budgeten.”

Kanske slipper våra enhetschefer sådana kommentarer när de framför missförhållanden eller försämringar av kvaliteten för boende och personal. Ibland framhålls medarbetarenkäten som ett bevis på att personalen trivs och är nöjd. Detta stämmer inte med verkligheten. Enkäten bryts ner till varje arbetsgrupp var för sig och gäller då så få individer att det är lätt att identifiera enskilda personer. Återigen måste man vara modig och inte vara intresserad av sin löneutveckling för att svara helt ärligt om man är missnöjd med något. En sak har våra chefer uppfattat rätt: Vi försöker alla göra så mycket vi kan för våra boende men många känner att det inte räcker. Vi slits sönder av att vi vet vad de boende ska ha rätt att kräva och vetskapen om hur lite vi hinner leverera av detta.

Två personal på en demensavdelning är för lite. Vi behöver samarbeta inne på ett rum i upp till 15 minuter med stängd dörr. Vad händer med de övriga 7-9 boende under tiden? Våra dementa har problem med oro, rädsla, hallucinationer och aggressivitet. Vem ansvarar för deras säkerhet under tiden? Flera gånger per kväll lämnas de ensamma på detta vis. Ofta hinner vi inte sitta ner i lugn och ro med någon som är ledsen eller orolig eftersom fler kräver uppmärksamhet eller att mat ska serveras, någon behöver hjälp till toaletten, två börjar gräla, någon behöver ledsagas för att inte ramla. Visst är det trevligt med aktiviteter som genomförs ibland men helt säkert föredrar våra boende personal som inte stressat springer förbi. Att få en hand att hålla i och ett samtal i lugn och ro när de tunga tankarna kommer och oron sliter i sinnet. På natten ansvarar en personal för upp till 20 boende på en till två avdelningar. De ska dessutom lämna dessa för att hjälpa varandra när de behöver vara två på något rum. Då är i praktiken upp till fyra avdelningar obemannade.

Den rosenröda verksamheten som våra enhetschefer beskriver att de jobbar i, är INTE undersköterskornas verklighet. Vi reagerar mot alla försämringar som sker eftersom vi tidigare hade en verksamhet med kvalité både för personal och boende. Det ser vi inte i dag. Duktig personal slutar och många mår dåligt psykiskt eller fysiskt med sjukskrivningar som följd. Återigen är det EN som skriver men det är MÅNGA som instämmer. Vi hoppas att fler hjälper oss genom att reagera, inte minst anhöriga. Vi protesterar för att vi bryr oss om våra boende. Detta borde ses som positivt. Vi vill fortsätta vårt viktiga arbete MEN vi vill må bra, ha ett privatliv som fungerar och trygga boende på avdelningarna.

Undersköterska inom vård- och omsorg

LÄS OCKSÅ: Vi är stolta ambassadörer

LÄS OCKSÅ: Stenungsunds kommuns omsorg behöver en ordentlig genomlysning

LÄS OCKSÅ: Alla varningslampor blinkar för mig

LÄS OCKSÅ: Är det verkligen den bilden ni vill sprida?