Avskräckningens återvändsgränd

Vi bör alla känna oss manade att uppfylla den lagen och låta de raljerande orden förbli ytlig underhållning, skriver Erni & Ola Friholt.

ANNONS

Svar på insändaren Den ryska björnen är ingen nallebjörn.

I fredsrörelsen möts vi ibland av raljerande personangrepp byggda på tvärsäker tro på dagens försvarspolitiska tänkande. Det säger att vissa grannar är opålitliga och måste avskräckas från att anfalla oss. Därför ska vi skaffa vapen och starka bundsförvanter. Och därför måste vi tyvärr sätta andra problem på väntelistan. Den nationella friheten är ju ändå viktigast.

Upprustningen är förutbestämd att accelerera, eftersom den skapar osäkerhet och kostsam kapprustning. Avskräckningstänkandet är därmed fåfängt och leder till resursförstöring, social och ekonomisk ojämlikhet och mindre frihet. Samtidigt växer de verkliga problemen dag för dag tills det inte finns någon återvändo vare sig man bor på Tjörn eller Orust. Och de starka bundsförvanterna bestämmer allt mer av politiken.

ANNONS

Så småningom överflyglas krigshotet av klimatkatastrof och sociala konflikter, alltfler skjutningar och allt större soppkök i kyrkorna. Men gentemot alla militära strategier står alltid det fredliga folkets stora massa, som är lika i alla länder. Därför fick vi efter världskrigets massakrer en FN-stadga vars första paragraf påbjuder att alla konflikter ska lösas med fredliga medel. FN-stadgan kallas ”lagen mot krig” och har antagits av nästan alla länder i världen.

Vi bör alla känna oss manade att uppfylla den lagen och låta de raljerande orden förbli ytlig underhållning. Hjalmar Gullberg, poeten, har skrivit följande tänkvärda vers.

De heliga och visa

har ständigt upptäckt samma lag:

blott den är värd att prisa

som övervann sitt eget jag.

Och de som älskat utan svek

har hört i blodets strängalek

en underton av mäktigt slag,

allt väsens hemlandsvisa.

Tänk på saken hälsar,

Erni & Ola Friholt

ANNONS