Ett antal län i Mellansverige har under några decennier tvingats att uppleva många negativa konsekvenser av vargens närvaro. Nu sprider sig vargstammen och nya parbildningar och revir skapas. För varje ny etablering skapas nya konflikter.
De som tvingas bära kostnaderna, umbärandena, arbetsinsatsen och oron för sina tamdjur har under lång tid levt med dålig sömn och denna ständiga oro för sina djur. Ny forskning har visat hur stora de socio-ekonomiska konsekvenserna är och hur stor effekt rovdjuren har på lantbrukare, djurägare och jägare.
Svenska Jägareförbundet har under många år försökt få makthavare och myndigheter att förstå behovet av att reglera vargstammen med hjälp av licensjakt, det innebär en stam som är betydligt mindre än idag.
En majoritet i riksdagen vill minska vargstammen. Det har partierna sagt sedan riksdagen slog fast dagens rovdjurspolitik 2013. Men riksdagspolitiken har inte fått genomslag i verkligheten. Tvärtom har stammen tillåtits växa okontrollerat. Och många företrädare för myndigheter har lagt all sin yrkesprestige i att motarbeta och byråkratisera det demokratiska beslutet. Det har gjort förvaltningen så krånglig att knappast någon förstår bevekelsegrunderna eller vart vi är på väg
Statens hanterade av vargförvaltningen har därmed misslyckats i alla sina former. Vargstammen har växt sig större än vad politiken önskat och bestämt. Människorna som drabbats har liten eller ingen förståelse. Den regionala nivån med Viltförvaltningsdelegationer har urvattnats. Och makten över vargförvaltningen har flyttats närmare och närmare Bryssel – utan att regeringen stått upp för subsidiaritetsprincipen, det vill säga besluten ska fattas på lägsta möjliga nivå.
Just därför måste de politiska partierna visa att makten över vargförvaltningen äges av riksdag och regering. De måste under valåret bekänna färg. Vad de vill? Ska Sverige någonsin få en vargförvaltning värd namnet?
Vi som lever med vargens framfart undrar vilka möjligheter ska det finnas för fårskötsel, tamboskap, jakt och möjlighet till skyddsjakt på oskygga vargar i framtiden? Hur stor påverkan ska vargen få ha på våra näringar och liv? Och när ska beslutsfattare börja lyssna på oss som får besök av vargar i trädgården, ser vargspår i barnens pulkabacke, tvingas förklara för familjen att hunden eller fåren har dödats av varg? Vi behöver få veta om vår vardag ska vara fylld av oro eller om vi kan tro på en förvaltning av varg och därmed känna hopp inför framtiden?
Forskningen har varit tydlig när det gäller allmänhetens acceptans för vargen, så är den inte hög och den kommer inte att öka över tid.
Det är närheten till vargarna som avgör vad man tycker om dem. Ju närmare vargen eller vargreviren människorna lever, desto mer negativ blir befolkningen.
Vår fråga till er är enkel. Vad kommer ni riksdagspolitiker att göra, för att få till en bra vargförvaltning?
Morgan Andersson
Länsordförande Jägareförbundet Västra Götaland Väst