Medan vi sitter här på vår vackra ö har torskfisket i Kattegatt förintats. Allt medan våra beslutsfattare, politiker och myndigheter bara ser på och låter tragedin fortgå.
Men nu när även sportfiskarna larmar om att torskfisket i Kattegatt har kollapsat kanske det finns en och annan som reagerar. (Expressen den 9 maj 2021).
Saken är den att 120 vattenlevande arter är rödlistade av artdatabanken. Det betyder att vårt hav i dess helhet är hotat under ett regelverk som våra folkvalda politiker och myndigheter varit med om att skapa. Problemet är inte att det saknas information om sakernas tillstånd, problemet är att ingen lyssnar, speciellt inte de som har kraft och myndighet att göra något.
Med detta sagt anklagar jag därför våra myndigheter och berörda politiker för den massutrotning som pågår av många havslevande arter i Kattegatt. Exemplet överfisket av Kattegatts torskpopulation är slående.
Under 1970-talet, fram till mitten av 80-talet, landade svenska och danska fiskare på 12 000-22 000 ton. Under 90 talet pekade de vetenskapliga rådgivarna på ett starkt behov av att minska kvoterna. Dessa varningar fick dock bara ett mycket begränsat gehör hos de berörda politikerna.
Under 14 år i rad (2002-2015) rekommenderade Havsforskningsrådet en nollkvot. Under samma period beslutade ansvariga myndigheter och politiker om en kvot på 11 000 ton.
Det har resulterat i att Kattegatt i biologisk mening nu har kollapsat. Vi har tömt vårt eget hav. Ändå reagerar ingen och de nödvändiga besluten, som att stoppa överfisket, skapa stora torskfredningsområden och flytta ut trålningsgränserna – speciellt för de grävande bottentrålarna som förvandlar havsbottnen till livlösa åkrar – tas inte, det är som att kalhygga ett skogsområde för att skjuta ett rådjur.
Detta är tydligen för obekväma beslut, enklare då att offra havet. Det syns ju ändå inte, havsytan är fortfarande förledande vacker och avslöjar inte sin inre tragedi.
Trots allt, vi kan göra något, lyssna på experterna och följa deras råd, men starta nu!
Frank Holvik (C)