Den första mars i år är det 30 år sedan Bosnien och Hercegovina förklarade sin självständighet från Jugoslavien. Efter självständighetsdeklarationen följde Europas blodigaste krig sedan andra världskriget och ett brutalt folkmord. Det är bara 30 år sedan, men situationen i landet är fortfarande långt ifrån stabil. Inte minst nu när en ny konflikt riskerar att blossa upp, och gamla sår rivs upp igen.
Förra året stiftades en ny lag i Bosnien som innebär ett totalförbud mot folkmordsförnekelse, med fängelse på straffskalan. Bosnienserbernas ledning förnekar alltjämt folkmordet i Srebrenica. Haag-tribunalens domslut kring Bosnienkriget har hittills likställts med att domstolarna har skuldbelagt hela det serbiska folket. Rädslan för att ett officiellt erkännande av folkmordet ska leda till ett minskat politiskt inflytande för den bosniska entiteten Republika Srpska (RS) är väletablerad.
Lagen mot folkmordsförnekelse har av den bosnienserbiske ledaren Milorad Dodik använts som en ursäkt för att föra landet in i en ny kris. Genom att verka för RS utbrytning ur landet hotas freden igen. Ett försök att rita om kartan kan aldrig göras utan en väpnad konflikt.
Folket lever därför i rädsla för ett nytt krig, knappt 30 år sedan det förra som kostade 100,000 liv och satte 2 miljoner människor på flykt. Det har inte hindrat den bosnienserbiska ledningen från att vilja återskapa den ökända armén VRS, den armé som begick folkmordet och som enligt CIA stod för 90% av alla krigsbrott.
Det är dock inte lagen som ligger till grund för att freden hotas igen. Faktum är att det brutala och blodiga kriget skedde i vår närtid och att överlevandes sår inte hunnit läka. Populistiska politiker i landet utnyttjar detta frekvent. Landets politiska system bygger på etnisk tillhörighet och präglas av hög arbetslöshet, hög korruption, och låg tilltro till demokratin. Dodik utnyttjar medvetet hotet om ett utbrytande för att sopa problem som arbetslöshet och korruption under mattan. Genom att utnyttja människors sårbarhet med nationalistisk retorik och hot om krig riskerar han att tända eld på hela regionen.
Ryssland har nu i dagarna inlett en brutal invasion av Ukraina. Det är skrämmande och sorgligt. Men låt oss inte blunda för den ryska regimens påverkan på krisen i Bosnien. Putin-regimen har täta förbindelser med den politiska ledningen i RS. I år deltog Rysslands ambassadör på firandet av entiteten RS “dag” den 9 januari, som enligt Bosniens konstitutionella domstol bryter mot grundlagen. Det politiska inflytandet är något som Ryssland utnyttjar för att stoppa Bosniens väg mot EU- och NATO-medlemskap. Det är en livsviktig väg för Bosnien, men även en väg som helt strider mot ryska intressen.
Trots bosniernas starka vilja till euroatlantisk integration är vägen dit komplex.
EU-samarbetet bygger på konsensus vilket tar tid att uppnå när det gäller utrikespolitiska ställningstaganden. Men Sverige behöver inte vänta. Sverige kan spela en viktig roll och föregå med gott exempel som partner. Regeringens uttalanden i stil med “vi följer utvecklingen” räcker inte. Därför bör det svenska utrikespolitiska agerandet bli mer aktivt och konkret. Annars finns risken att Ryssland-vänliga populistiska medlöpare etablerar sig ytterligare och att hoten om ett RS-utbrytande blir verklighet. USA har redan infört riktade sanktioner mot Milorad Dodik. Det är dags att även Sverige agerar innan det är för sent.
Utrikesminister Ann Linde, vad väntar du på?
Magnus Jacobsson (KD), Riksdagsledamot
Nedžad Deumić (KD), Riksdagskandidat, Stenungsund
Emil Moghaddam (KDU), Ledamot KDUs Internationella Utskott