Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Med en sådan citatteknik kan man bevisa vad som helst

Ingemar Mogren tycker till om debatten på ST-tidningens insändare angående Rysslands invasion av Ukraina.

Detta är en insändare. Åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren, kommentera den eller skriva en egen? Använd detta formulär eller mejla till [email protected]

Angående insändare om anfallskriget mot Ukraina

Diskussionens vågor går höga på ST-tidningens insändarsida angående det ryska anfallskriget mot Ukraina. Putins ondska är förklaringen, all annan bakgrund till situationen avvisas. Flera insändare är irrelevanta eller osakliga; de verkar inte förstå att Sovjetunionen bröt samman för drygt trettio år sedan. Det ryska stormaktsväldet som föregick Sovjetunionen är på sätt och vis en mer relevant jämförelse med dagens Ryssland även om Sovjet inte kan frias från stormaktsambitioner.

En skribent Gert Kjellberg från Tjörn är synnerligen ihärdig men avstår helt från att argumentera och skriver att fredsrörelsen på Orust är en rysk propagandacentral (9/3) som en av de mildare anklagelserna. Det finns ingen substans i Kjellbergs påståenden. Det framgår inte vari det påstådda hyllandet av Ryssland består i eftersom han inte citerar eller hänvisar till något som helst.

Ola och Erni Friholt besvarar den 19:e mars Kjellbergs insändare från den 9/3. I den skriver de:

Ryssland har sett som sin enda utväg att med krig förhindra Ukrainas anslutning till NATO.

Detta är katastrofalt och oförsvarligt.

Nu inträffar något kanske inte helt oväntat men anmärkningsvärt. Insändarmobben får hjälp av en etablerad moderat politiker. Anders G Högmark f.d. riksdagsledamot, ledamot av Europarådet och svenska FN-delegationen gör sin röst hörd (ST-tidningen 26/3). Han sticker ut eftersom han inte kan beskrivas som en populist som bara gapar. Han skriver en insändare som är mer förrädisk eftersom han citerar något som Ola och Erni skrivit och kommer med några faktapåståenden om än mycket tveksamma. Högmark påstår att de är ”försvarare av ryska statsledningen illdåd”. Detta är absolut inte fallet och han får ta till ren citatförfalskning för att försöka visa det. Högmark citerar men tar bara med den första meningen i citatet ovan inte den andra delen av tankegången som är ett klart avståndstagande från Rysslands angreppskrig.

De skriver, (sic) citat ”Ryssland har sett som sin enda utväg att med krig förhindra Ukrainas anslutning till Nato”.

Man tar sig för pannan, hur ser egentligen dessa skribenters världsbild ut?

Med en sådan citatteknik kan man bevisa vad som helst. En bra början till att försöka att förstå skribenternas” världsbild är att läsa vad de skriver utan att ta bort delar av tankegångarna, vilket Högmark gör. Han säger att de skriver rakt ut att de förvägrar gamla lydstater inom Sovjetunionen (var har Högmark varit de senaste trettio åren?) att i frihet välja. Han fortsätter:

Ni menar uppenbart att om dessa länder nu inklusive Ukraina ”väljer fel”, det vill säga mot Putins vilja, så har den ryska statsledningen rätt att starta brutala anfallskrig.

Som vi sett i citatet ovan, dvs hela tankegången så anser makarna Friholt det motsatta. Högmark skriver vidare att en hel värld tar avstånd ifrån ”Putins beordrade anfallskrig Nordkorea och Kina undantaget”. Nordkorea röstade mot FN-resolutionen som fördömde Rysslands angrepp. Det är sant och bara några länder gjorde likadant men Kina lade ner sin röst vilket betraktades som anmärkningsvärt då Ryssland och Kina är i en ” gränslös allians”. Flera länder gjorde likadant som Kina. I själva verket är det så att om man ser till antalet individer så är det en tydlig minoritet av jordens befolkning som står bakom FN-resolutionen.

När försvarsminister Peter Hultqvist intervjuades i tv-programmet 30 minuter så pressades han om svenskt NATO-medlemskap. Mer precist om inte Socialdemokraterna tog för stor hänsyns till ryska åsikter i denna fråga. Han svarade att ” man som land varken väljer geografiskt läge eller grannar.” Man har som land frihet att välja. Men det får följder vill jag påstå. Om Mexico och Kanada skulle liera sig med Kina så finns det nog inte någon som tror att det skulle gå friktionsfritt. Om vi nu ska prata om Kalla Kriget så kan jag påminna om vad som hände när Sovjet 1962 försökte installera kärnvapenbärande missiler på Kuba. Kennedy hotade med kärnvapenkrig. De flesta förstår att USA omöjligen kunde ha kärnvapenbestyckade missiler riktade mot sig några få mil från sin kust. Att inse vad som är realpolitiskt lämpligt är viktigt och det kanske man kunde begära även av en gammal räv till moderatpolitiker. Nato-alliansen är inte lösningen på problemet den är orsaken.

Högmark avslutar sitt angrepp på makarna Friholt på ett djupt obehagligt sätt. Han skriver att han aldrig läst något så ”skrämmande naivt, okunnigt och värderingsmässigt på ljusårs avstånd från ’normala’ svenskar bild av vem som bär det fulla ansvaret för massförstörelsen och blodbadet i Ukraina”. Slutligen gläds han över att de står välförtjänt ensamma. Men ensamma står de sannerligen inte. De flesta människor i vårt land lider med ukrainarna utan att dela Högmarks svartvita världsbild som grundas på lögner och citatförfalskning. Alla fredsälskande medborgare bör, istället för att förföras av populister och reaktionärers förenklingar, fördjupa sina kunskaper och avvisa Natopropagandisternas syn på världen. Där spelar Fredsrörelsen på Orust en avgörande roll

Ingemar Mogren

Tjörn