Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

På väg mot nyalfabetism?

”Att läsa handlar om att vilja läsa. Att fixa och trixa fram läsning utan lust är meningslöst”, skriver Frank Holvik.

Detta är en insändare. Åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren, kommentera den eller skriva en egen? Använd detta formulär eller mejla till [email protected]

I Pisaundersöningen som genomförs bland 15-åriga elever vart tredje år mäts elevernas läsförståelse i sex olika nivåer. De under nivå två definieras som svaga läsare. Läsare som har svårt att förstå många vardagsnära texter.

I Sverige ökade andelen svaga läsare med 38% mellan åren 2000 till 2018. I genomsnitt lämnar var femte elev grundskolan med svårigheter att läsa och förstå enkla, vardagliga texter.

Så sent som 2007 uppgav 60% av ungdomarna att de läser böcker varje vecka. Tio år senare hade den siffran halverats. Knappt var tredje ungdom läser idag böcker på sin fritid, trots att frågeställningen har utvidgats till läsning på surfplatta och statens Läslyft som introducerades 2013.

Här menar forskare att det inte hjälper med att ensidigt fokusera på att bara läsa mer, utan att ta hänsyn till elevens intressen, ämneskunskaper och vokabulär.

Att läsa handlar om att vilja läsa. Att fixa och trixa fram läsning utan lust är meningslöst.

De senaste åren har det också bevisats att man lär sig bättre genom att hålla i en fysisk bok och att anteckna för hand. Vi har också tappat förståelsen för de små stegen som krävs för att lära sig något nytt. Att sitta och nöta, öva, träna är starkt ifrågasatt när man kan lyssnaläsa. Men när lärde man sig läsa genom öronen och att lyssnaläsa på poddradio och filmsnuttar.

Denna utveckling kan i värsta fall driva fram en skola som producerar nyanalfabeter i Sverige efter 9 år i svensk skola, hur är det möjligt?

Fram för riktiga läromedel till alla svenska elever, komplettera digitaliseringen med penna och papper samt på sikt en svensk läsebok. Sedan handlar det om att öva, nöta och träna i lugna lokaler. Sist en önskan om att läraren får utrymme för att möta alla sina elever där de står.

Jag inser givetvis att det finns mycket mer att göra men detta kan vara ett sätt att börja vrida utvecklingen i rätt riktning.

Frank Holvik (C)