Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Propaganda och verklighet

Högljudda personer lever ibland i en föråldrad begreppsvärld. Gert Kjellberg har missat att Ryssland sedan 1992 är en kapitalistisk stat, skriver Ola och Erni Friholt.

Detta är en insändare. Åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren, kommentera den eller skriva en egen? Använd detta formulär eller mejla till [email protected]

Replik på insändaren ”Skamligt att fortsätta försvara rysk propaganda” (26/3):

Högljudda personer lever ibland i en föråldrad begreppsvärld. Gert Kjellberg uttalar sitt fördömande av kommunister, som han tror finns i fredsrörelsen och är sponsrade av Moskva. Han har missat att Ryssland sedan 1992 är en kapitalistisk stat, vars största roffare kallas oligarker. Oligarki betyder fåmansvälde. Detta är också det dominerande draget i Ukraina, där flertalet presidenter varit oligarker med huvudintresset att berika sig själva.

Sanningar får man kämpa för. Det räcker inte att vräka ur sig. Vi simmar alla i en pool av västlig propaganda. 1989 - 91 lovade Natoledarna Gorbatjov att Tyskland skulle förbli Natos östra gräns. (Se National Security Archives hos George Washington University, USA.) Från 1999 bröts löftena: Nato flyttade fram hundra mil till Rysslands gräns. Ryssland ser sig hotat av Natos offensiva missilramper, stridsvagnsbataljoner m m. Vid Georgien och Ukraina har Ryssland satt stopp. Varningstid för missiler mot Moskva blir där noll.

I december 2021 krävde Ryssland förhandlingar om tillbakadragande av Natos styrkor och vapen från Rysslands grannskap i överensstämmelse med den europeiska säkerhetsordning som föreskriver säkerhet lika för alla. Nato avvisade Rysslands krav och hävdade Ukrainas rätt att välja Nato utan hänsyn till rysk säkerhet. Nato är militärt 15 gånger starkare än Ryssland och har makten att förbise givna löften om rysk säkerhet. Ryssland fick det omöjliga valet att ha Nato i Ukraina eller slå till militärt. Tyvärr valde Ryssland kriget och utmålas nu som ensamt ansvarigt för konflikt, krig och lidande.

Pågående sanktioner kommer att drabba både Ryssland och EU. Efter kriget är alla relationer sönderslagna för lång tid. Finns det några fredsstrateger utanför fredsrörelsen? Kontakter, utbyte, samarbete och ömsesidigt beroende bidrar till fred och nedrustning. Finns en enda politiker som inser detta? Eller är USAs 800 militärbaser i världen den fred vi får?

Erni och Ola Friholt

LÄS MER: Skamligt att föreningen fortsätter försvara rysk-propaganda