Tystnadskulturen är utbredd inom vård och omsorg

Repressalier eller upplevelse av hot om dessa i olika varianter förekommer men är väldigt svåra att agera på, skriver Erika Hagberg.

ANNONS
|

Som huvudskyddsombud för LSS har jag med intresse följt artiklar och inlägg i ST-tidningen och på Facebook det senaste. Jag har också i min roll många olika kontaktytor och tyvärr måste jag säga att min upplevelse, erfarenheter och mina möten visar på att tystnadskulturen är utbredd och stor inom vård och omsorg i vår kommun. Repressalier eller upplevelse av hot om dessa i olika varianter förekommer men är väldigt svåra att agera på. Antalet kränkningar/särbehandlingar görs på framförallt arbetsmiljörelaterade delar och chefer men utreds nästan alltid i egna led av chefer ovan. Redan förra året lyfte anställda inom LSS bland annat i ST-tidningen att det fanns en tystnadskultur inom vård och omsorg så att Kicki Nordberg säger att hon först nu hör talas om det när hon blir kontaktad av politiken tänker jag visar på att det finns just en tystnadskultur, annars hade väl högsta ledningen agerat på det redan förra året och det varit framme i ljuset?

ANNONS

Den bristfälliga arbetsmiljön och alla diskussioner om det så kallade (o)hälsoschemat och vad det gör med personen känns märkligt att det skulle ha undgått någon. Om inte visar väl alla 66a som inkommit de senaste åren och nu även då vite från arbetsmiljöverket att det finns arbetsmiljöproblem som skyddsombuden försöker visa på och få ledningen att agera på. Även de många tillbuden och hur få som är utredda och hanterade visar på detta.

Ibland lyfter man chefernas arbetsmiljö och belastning som en förklaring och form av ursäkt till att personal har det som dom har det. Fascinerande att detta är något man ser och funderar över, speciellt då chefer lägger extremt få tillbud på sin arbetsmiljö medans personalen i verksamheterna lägger tusentals tillbud utan samma fokus. Vidare kan även en chef som inte anser sig kunna hantera arbetsmiljöansvaret pga olika orsaker faktiskt avsäga sig detta och det faller då uppåt i organisationen. Mig veterligen sker inte detta och man får då förutsätta att cheferna anser sig klara av och ha den kunskap som enligt lag krävs.

Jag finner även tystnaden från yttersta ledning märklig men förhoppningsvis kommer vi tidigt under hösten se en hantering och en undersökning av eventuell tystnadskultur?

Många söker sig bort från våra yrken och utbildningar står med tomma platser. Är det vägen vi måste gå innan förändring?

Erika Hagberg, HSO LSS Stenungsund

• Läs svaret från kommundirektör Kicki Norberg här.

ANNONS