Året var 1974. Albin Augustssons skoaffär, som låg där Stenungsunds kommunhus ligger idag, skulle tvingas flytta. Kommunhuset skulle byggas och skoaffären stod i vägen och behövde därför rivas. Albin undrade då vart han skulle ta sin butik. Han blev lovad av en kommuntjänsteman att få en lokal i ett hus som bostadsbolaget ST-hem var på gång att bygga på Strandvägen. Han utlovades 1000 kvadratmeter.
När var det dags att riva lokalen och maskinerna körde fram och parkerades utanför syntes Albins nya lokal inte till. Efter flera misslyckade försök att hitta en provisorisk lokal tvingades han istället packa ihop allt i butiken och köra hem det Albins gård för tillfälligt förvar. Där blev de kvar. Albin väntade tålmodigt men blev alltjämt utan ny lokal. När Albin gick bort elva år senare låg skorna fortfarande kvar på gården.
Ärvde hela lagret
Eftersom morbror Albin var ogift blev Gösta närmsta arvinge och fick ärva alla skor. Gösta flyttade då skorna till Holms gård, där han bor, och där ligger de förvarade idag.
När lokaltidningen kommer för står han redo och väntar utanför ett av förråden. Han öppnar garageporten och bakom den ligger drivor med pappkartonger, alla innehållande skor i nyskick. Här finns allt från steppskor till från 20-talet till modernare skor från 70-talet.
– Från början var det kanske 15 000 par totalt men en del har vi fått slänga. Jag vet inte hur många lass vi har kört till Kläpp. Hittar frun en dragkedja som inte går att öppna åker de till Kläpp, det höll på att bli skilsmässa, berättar Gösta och skrattar.
Han har själv varit med i skobutiken sedan ungdomen, först som springpojke och när han så småningom hade åldern inne körde Gösta skor på sin motorcykel.
– Jag fick ju hjälpa till på somrarna där nere på 50- och 60-talet. Sälja gjorde jag kanske inte, det kunde jag inte. Men jag kunde ju langa fram skor och hämta skor på järnvägsstationen. Först hade jag en Rödmyra (motorcykel från Husqvarna) och körde stora jättekartonger på pakethållaren. Sedan körde jag med bilen, och när det skulle lagas skor fick jag köra bort till skomakaren långt inne i Svartedalen berättar Gösta.
”Jag vet inte hur vi ska bli av med allt”
Redan förra året hade Gösta planer på att försöka sälja skorna men då kom pandemin i vägen. Nu ska han göra ett nytt försök men det har visat sig vara svårt. Han har varit i kontakt med olika rekvisitörer, butiker och museer men har ännu inte fått något napp. Under de nostalgikvällar som hölls på kulturhuset Fregatten har han dock lyckats bli av med några par.
– Målsättningen är att vi ska sälja ut alltihop. Jag får väl annonsera och se om det är någon skoförsäljare som är intresserad. De riktiga skorna tar vi väl 1000 kronor för men jag vet att de kommer att säga att jag får 10 kronor paret. Det är ett projekt det här, jag vet inte hur vi ska bli av med allt. Vi har haft nostalgidagar, där är det en och en annan som har köpt. Det är roligt, säger Gösta.
Vill återöppna butiken
Samtidigt när Gösta en dröm om att återöppna morbror Albins skobutik. Allt som behövs, från skyltar till skokräm, finns kvar och Göstas fru Eva har själv drivit en skobutik och är därför både intresserad och kunnig.
– Det hade ju varit väldigt roligt men jag inte hittar någon lokal, och jag är för gammal tycker jag. Frun hade skoaffär när jag gifte mig med henne för 50 år sedan, så hon är ju insatt i skor och sådär. Allting finns, affären var ju i bruk den dagen de låste dörren. Här finns det skokrämer och allting som hörde till. Men det får nog vara någon yngre som jobbar med det.
