Jag är knappast ensam med att med att iaktta, att Stenungsund har sedan länge varit en plats där trafikflödet liknar en dans av bilar utan koreograf. Det är en dans som desperat saknar sina rondeller.
Det är som att någon ”kakistokrat” i kommunhuset en dag för längesedan bestämde sig för att "rondeller skall vi icke hava, gott trafikflöde bekommer oss ej”.
Först och främst, korsningen Stenunge allé/Göteborgsvägen, ett ställe där bilisterna spelar en oändlig version av "Vem vågar först?".
Det är som en dålig första dejt där ingen vågar ta initiativet. En rondell här skulle inte bara förbättra trafikflödet utan också ge bilister chansen att åtminstone känna att kommunen "är med i matchen".
Sedan har vi Hjälmarevägen/Uddevallavägen, en korsning där det känns som att trafikregler är mer förslag än lagar. Det är som om alla vägskyltar skriker "gör som du vill, men var snäll". Rondellen här skulle vara den vuxna i rummet, den som säger "här är reglerna, följ dem".
Och sist men inte minst, Doterödsvägen/Industrivägen.
Här är det som att ställa en oerfaren schackspelare mot Kasparov. Bilarna vet inte riktigt hur de ska röra sig, och resultatet är en sorts mekanisk balett där ingen känner till stegen. En rondell skulle vara som en vänlig coach som viskar "så här gör du".
Att Stenungsund inte har rondeller där de behövs mest förblir en mystisk gåta. Har kommunens trafikplanerare en personlig vendetta mot cirkulär trafik?
Men, vi kan fortfarande hoppas.
Hoppas på en dag då kommunen omfamnar rondellens eleganta lösning på trafikens kaos, en dag då vi kan rulla fram i en harmonisk cirkel, snarare än att tvärnita i en orolig fyrkant.
Seamus Creedmire