Hur fungerar politiken i praktiken? Hur utformas politiska beslut? Politiken har, likt andra branscher, sin kultur och sina logiker – men också sina begränsningar.
Partierna har utmaningar med rekrytering av företrädare som är beredda att göra demokratin en tjänst. Ett konkret bidrag förutsätter uppoffring av värdefull tid: många och inte sällan långa kvällar med inläsning av handlingar, medlemsmöten och kampanjarbete.
Den pågående nationella debatten om hur demokratin utmanas bidrar sannolikt inte till att fler vill ta chansen eller risken att engagera sig – förhoppningsvis kan effekten bli den motsatta. För visst behövs det fler som kan axla viktiga uppdrag. Nu, mer än någonsin.
För att politiska beslut ska bli bra är förståelsen för kommunens verksamheter central. Därför har vi föreslagit en utveckling av kommunikationen mellan politiker och verksamheter. Politiker behöver förstå medarbetarnas verklighet.
En bättre förståelse för medarbetarnas behov, förutsättningar och vardag kan bara bidra till en mer träffsäker politik – en som säkerställer kommuninvånarnas rättigheter.
För en beslutsfattare i kommunfullmäktige, i kommunstyrelsen eller i dess utskott baseras oftast beslutsfattandet på tjänsteskrivelser och presentationer av information från förvaltningens företrädare (tjänstepersonerna).
Det är en traditionell och relativt vanlig modell för beslutsfattande. Den har såväl sina styrkor som sina svagheter. En möjlig svaghet är att den information som presenteras ofta delges beslutsfattarna av chefer, de som har ansvar och mandat högt upp i förvaltningens hierarkiska organisation.
Här finns utrymme för någon form av utveckling. De olika politiska beslutens effekter på alla som berörs av besluten borde gå att presentera på andra sätt. Det är viktigt att förtroendevalda politiker visar det intresse och den ödmjukhet som krävs, för att kompetenta och kunniga medarbetares kunskap ska komma till nytta.
På ishockeyspråk hade vi krävt att politikerna i högre grad borde ”släppa sargen” – men i detta fall handlar det snarare om att oftare lämna mötesrummen. Bortom konferenskulturens trygga hamn finns en verklighet, en som förstås bäst där den faktiskt händer.
Därför föreslog vi att kommunikationen mellan politiker och verksamheter skulle utvecklas. S och M röstade tyvärr nej till förslaget. Varför det?
Nedžad Deumić (KD)
Oppositionsråd