Välfärdsarbetarna i Västsverige har vant sig vid att om något ska göras så får de ta tag i det själva. Först slita hårt med bristande resurser och samvetsstress, sedan kämpa för löner som går att leva på men också en hållbar arbetsmiljö.
Någon måste ju orka säga stopp när tryggheten monteras ned bit för bit trots att samhällsutmaningarna bara staplas på varandra. Med pandemin färsk i minnet vet vi också att Sverige behöver bygga motståndskraft mot framtida kriser. Arbetarna i välfärden kan inte vara mer behövda – men det måste märkas i deras villkor och i deras plånbok.
Vi ska inte ha fattiga arbetare i Sverige. Flykten från välfärden till andra branscher har redan börjat. Det är nu dags för en motkraft till den handlingsförlamning som präglar regeringen och den pessimism som sänkt sig över kommuner och regioner. Det är maj, som inleds med arbetarnas egen dag, och i den allmänna andan av ”du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart”, så kommer här en lista på politiska åtgärder som stärker välfärdsarbetarna.
Till alla region- och kommunpolitiker i Västsverige:
• Erbjud fria arbetskläder och skor på alla kvinnodominerade arbetsplatser.
En viktig signal som visar att ni värderar deras arbetsmiljö lika högt som de manliga. En stötdämpande sula är en lika viktig åtgärd som en stålhätta. Kvinnor ska inte behöva satsa egna pengar för att fixa den utrustning de behöver för att göra sitt arbete. Många av dem sneglar på industrin och vad den skulle kunna erbjuda. För att inte tappa dessa proffs behöver kommunerna och regionerna att värdesätta personalen mer.
• Det är dags att bemanna upp.
När alltför få jobbar på arbetspassen nöts personalen ner av stressen. I äldreomsorgen funderar hälften av medlemmarna i Kommunal att lämna branschen. Mullret stiger från arbetsplatserna, det är dags att ni tar ert arbetsgivaransvar. Personal som vill jobba finns i verksamheten redan. Höj ambitionerna och anställ dem på heltid i stället! Det är orimligt att var femte i äldreomsorgen jobbar på timme!
• Stoppa minutstyrningen i äldreomsorgen.
Lyssna på personalen i stället! Det är inte omöjligt – titta på exempelvis Mörbylånga, Arjeplog och Falkenberg. I Kalix försvann minutstyrningen till följd av en IT-attack på systemet och personalen mådde genast bättre.
Handlingsförlamningen måste upphöra nu. En trygg och pålitlig välfärd måste få kosta – och det kommer ge friskare arbetsplatser och nöjdare medarbetare. Eftersom arbetsvillkoren och kvaliteten hör ihop är det också en stor vinst för kommunens invånare.
Om ni tror på ett samhälle som håller ihop så behöver ni agera. Vi litar på att ni tar ett steg i rätt riktning.
Sladjana Gustafsson, avdelningsordförande, Kommunal Väst och Malin Ragnegård, förbundsordförande Kommunal.