Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Daniel Lindell: A-traktorerna tar fram det sämsta i mig

Längst fram i den enorma kön ser man en röd triangel på en bil som går i 30 km/h. En bil med enorm motor som min gamla farmor (R.I.P) hade passerat lite lättjefullt med rullatorn, skriver Daniel Lindell.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Alla människor är värdefulla. Det finns plats för alla och envar. Alla ska med. Du är unik, vi är alla unika. Det finns inte vi och dem, det finns bara vi. Så tycker jag. Oftast. Eller oftast och oftast. En riktigt bra dag tänker jag så. När månen står rätt, tarmen är tömd och magen mätt. Gärna runt den 25:e så börsen är fylld också.

Men ganska många dagar ändå, så är det lilla gubbhjärtat fyllt av någon slags kärlek. Sedan finns det andra dagar. Sämre dagar.

Till exempel en helt vanlig tisdagseftermiddag när man är på väg hem från jobbet. Klockan är 16.30 och man har precis klarat köerna borta vid Hogias infart och är på väg mot Tjörnbron. Hungern svider, tröttheten likaså. Man vill bara hem. Och visst borde det flyta på nu, tänker man. Vävningen upp mot Stenungsöbron funkar för en gång skull riktigt bra, inga olyckor och inga breda transporter till Vallhamn. Ändå går det så in i h----e trögt.

Väl över bron fattar man varför. Längst fram i den enorma kön ser man en röd triangel på en bil som går i 30 km/h. En bil med enorm motor som min gamla farmor (R.I.P) hade passerat lite lättjefullt med rullatorn.

Frågan om Epa-traktorer, A-traktorer och mopedbilar delar milt sagt det Lindellska hemmet. Min fru, som i vissa lägen verkar vara besläktad (i rakt nedstigande led) med Buddha, tycker de är gulliga. ”Det är klart att ungarna vill sitta varmt och gott” säger hon. ”Passa på att djupandas en stund”, säger hon också. ”Hade inte du kört en sådan när du var 15 år om du fick”, fortsätter hon. Ibland påpekar hon också lite syrligt att jag ju gått kurs i både stresshantering och mindfulness.

Och visst, hon har ju rätt. I sak. Ungdomarna är fina. Många av dem kör åt sidan och släpper förbi. Och det är inte deras fel att det går sakta. De utnyttjar en rätt de har. De förtjänar inte ilsket tutande, fingrar i luften och hot om våld. Aldrig någonsin.

Men å andra sidan...

En annan grej som verkligen gör att jag måste praktisera det jag lärt mig om stresshantering är bilburna femtonåringars motsats: Rullatorsburna 85-åringar.

I fredags hade jag nöjet att stå bakom tre av dem inne på Coop i Stenungsund. Alla tre kontrollerade mycket noga sina kvitton. Alla tre hade också synpunkter på kvittona. Två av dem fick också ett par kronor tillbaka. Tiden det tog får vi aldrig tillbaka. Den är borta.

Jag använde dock tiden i kön till att djupandas. Och tänka. Det är ganska kul att tänka. Det jag kom fram till är att det förekommer någon form av sammansvärjning mot landets pensionärer. En komplott för att lura dem på deras surt förvärvade pensioner. Och det är ALLA landets kassörskor som ligger bakom. Till er kassörskor har jag ett viktigt meddelande. Sluta genast med era lurendrejerier. Det är bara korkat. Ni vet ju att alla över 70 lusläser kvittona direkt. Lura oss stressiga 40-plussare istället. Som har så bråttom hem till fredagsmyset att ni skulle kunna lura byxorna av oss.

Nu ska jag känna på ett russin. Och observera hur golvet känns under fötterna. Samt räkna till 10.

Hej svejs!