Arkivfoto
Arkivfoto

”Det kan inte stämma att ni sett mufflonfår!”

Jag hade aldrig ens sett skymten av Dyröns berömda mufflonfår. När systern från Stockholm vid sitt första besök på ön ringde mig för att berätta att hon och väninnan just sett en hel skock var jag något skeptisk, skriver Annika Sahlin Ottosson.

ANNONS

För första gången sedan jag blev västkustbo har jag verkligen semestrat på hemmaplan. Valet av ort föll på Dyrön efter bestämt önskemål från min syster som i år valde bort Sandhamn.

Öarna på färjerutten har jag besökt många gånger, men då för en stunds förströelse som mat och musik på Åstol eller vandring längs den vackra Dyröleden. Nu skulle jag tillbringa en hel vecka på ön och funderade över hur vi skulle få tiden att gå. Dagarna innan jag åkte ut ringde syrran och sa att de precis sett mufflonfår. Det kan inte stämma, skrockade jag överlägset i luren. Jo, lovade hon dyrt och heligt, det var mufflon! Under mina besök har jag inte så mycket som sett skymten av de berömda fåren. Någon måste ha kört ut vanliga hederliga får tänkte jag.

ANNONS

Sista dagen på midsommarveckan satte jag av mot ön. Att själv köra var inget alternativ eftersom det är näst intill omöjligt att hitta en p-plats nära färjeläget i Rönnäng. Och bussen, den så kallade Tjörnexpressen med drygt 40 stopp på från Stenungsund kändes inte så lockande. Det tar det enligt vägbeskrivningen ungefär lika lång tid att cykla men det var inte var aktuellt med all min packning. Bussturen borde verkligen ha ett namn utan någon som helst koppling till express och kanske skulle vi få ut fler besökare med snabbare turer. Maken fick finna sig i att vara chaufför.

Väl ute på ön och installerad i boendet bjöd syrran på grillat på altanen. Hyresvärdinnan tittade in för en pratstund och på bara ett par timmar bestämde jag mig att det spelar ingen roll om det finns lite att göra. Det är något av en konst att njuta av stunden och på en ö kan man verkligen praktisera det. Tills man kommer på att tiden för den andra covid-vaccinationen faktiskt var bokad till just den veckan – i Stenungsund. Att få adrenalinet att pumpa igång igen är lätt, speciellt när man också köpt biljett till en spelning med middag på grannön samma dag. Så det var bara att ta expressturen. För bara 68 kronor fick jag en tur- och returresa på över tre timmar, det kändes verkligen prisvärt.

Tillbaka på ön och efter en stunds fiffande med smink och ny klädtrasa var vi på väg mot färjan till Åstol. Plötsligt hoppar en skock mufflonfår ned från berget intill oss. ”Där ser du!”, vrålade syrran och jag fick skämmas, men nu har jag sett dem. Efter den efterlängtade spelningen under en lång kulturfattig corona-period fick vi ett erbjudande som jag inte tror att min syster fått på Sandhamn. Krögaren körde själv över oss till vår tillfälliga hemmaö så vi slapp vänta på färjan en dryg timme på kajen. Jag älskar verkligen Bohuslän och hjärtligheten här. Det blir garanterat fler hemestrar för mig, för inte vill jag låta turisterna ha allt det goa för sig själva.

ANNONS