Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lars Einar Engström: Hade pappa fått veta så hade han vridit öronen av mig

Vi kan förfasas när vi kommit upp i mogen ålder (!) men var vi så mycket bättre? frågar sig Lars Einar Engström.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Sommar och cykel! Vi susar fram nerför backarna vid Skogslyckan, vilken frihetskänsla! Det är sista helgen i juli och jag fick äntligen se Svenne Rubins spela och sjunga livs levande på Svanesundsfestivalen. Jag har väntat i flera år på att få se Rubins, men det har aldrig blivit av. Jag har deras bästa låtar på en cd i bilen, musik med glädje som kan muntra upp på långresor. Och när en av de stora hitsen ”En gammal amazon” rullar i gång där nere på stranden så sjunger publiken och jag med. Festivalen är ett välkommet inslag i byn! Arrangören Niklas Jigberg ska ha en eloge för allt jobb han och hans partners lägger ner. Mycket mer att göra än vad som syns när allt är klart.

Alla tillställningar med mycket folk lämnar ibland lite smolk i bägaren. Dagen efter festivalen så träffade jag ett par tjejer i min ålder (sextiofem-plus-tjejer!) som var lite upprörda över att ett bord hade kastats i vattnet, en utegrill var sönderslagen och blommor hade ryckts ur uterabatterna. Hur har det blivit och var det inte bättre förr? Och jag höll med, följsam och smidig som jag är, men jag undrade var dom där tjejerna var någonstans för så där femtio år sedan? I någon ideell förening med ett fint budskap kanske, och inget fel med det, men där var inte jag. Tyvärr.

Vi kan förfasas när vi kommit upp i mogen ålder (!) men var vi så mycket bättre? Jodå en del av oss, men långt ifrån alla. Utan att veta så antog jag att det var unga gossar som hade utfört ”vandalismen”, det brukar vara unga män nämligen.

Själv var jag, och mina kamrater, likadana som en del av gossarna i Svanesund och utförde diverse onödiga upptåg i slutet av 1960 talet. Det rörde sig om att sniffa bensin, krossa gatlampor, stjäla cyklar och ja, faktiskt, rycka ur blommor ut uterabatter i hemstaden Gävle. En och annan cykel hamnade dessutom i Gavleån.

Vad är det som får unga män och även mig att göra sådana saker? Dåliga förebilder? Eländig barndom, frånvarande pappa? Psykologer och politiker brukar ta upp dessa faktorer. Men, själv hade jag det bra hela uppväxten och min far var alltid närvarande. Hade han fått reda på allt jag höll på med så hade han vridit öronen av mig och satt mig på uppfostringsanstalt, som det hette förr. Men hade jag blivit en bättre människa av det? Förmodligen inte, snarare tvärtom, då hade jag verkligen blivit den ligist som bor därinne i mig och som egentligen alltid velat komma ut.

LÄS OCKSÅ: Jag hade gett upp hoppet om att se en sådan mamma

LÄS OCKSÅ: Vargen har väl också rättigheter?

LÄS OCKSÅ: Sverige är inte längre det säkra ”paradis” jag växte upp i