Jag och Lex går vägen bort mot Halse Nabb. Tankarna vandrar i väg och snirklar kring tider som varit. Inte att det var bättre förr, inte alls, utan händelser och ”äventyr” som jag varit med om. Människor som nu är borta dök upp vid horisonten. Dom som dog av olika anledningar. Jocke, Ida, Ann, Kerstin, Anders och flera andra. Och jag tänkte på att det är ”tur” att dom inte behöver vara oroliga för eventuella nya pandemier, eller elprischocker, klimatet, gängbrottsligheten, sprängningarna, inflationen eller krig. Och sen tänkte jag: Jösses vilken dyster lista.
Krig har det ju funnits så länge som jag trampat omkring här på jorden, men det känns så nära helt plötsligt. Krim 2014, annekteringen, Ukrainakrigets början, men… det låg ju så ”långt bort”, tyckte jag, så det var egentligen ingenting att bry sig om, men nu…mitt i Ukraina… grannland med Polen. Känns nära.
Och ändå, vi hade ju de så kallade Jugoslavienkrigen, i Slovenien, Kroatien och Bosnien och Hercegovina 1991–2001, men det kändes lika avlägset för mig som Krim. Varför? Långt borta nja, men framför allt att jag var yngre då, ”odödlig” och mitt i karriären.
Och då, där vid de märkliga ”lådhusen” vid Hals, så kommer tankarna in på boken ”Utrota varenda jävel” (kom 1992) där samhällsdebattören Sven Lindqvist skakade om debatten angående rasism och främlingsfientlighet. Lindqvist lanserade en teori om folkmordet som centralt i den europeiska identiteten. Skrämmande.
Är det vad som händer i Ukraina? Folkmord? Krigsbrott ja. Brott mot mänskliga rättigheter? Ja absolut. Det där handläggs just nu i Europadomstolen i Strasbourg. Leder det någon vart?
Jag tror inte att det blir något krig i Sverige. Eller har vi det redan? Över 50 unga människor skjutna till döds i år. Nytt svenskt rekord. Krig? Ja det är väl det. Jo krig är det, om än inte på min bakgård.
Hinner jag undan och hoppas jag att nästa generation ska lösa alla problem? Eller ska jag engagera mig och bli en liten del i det pussel som är kittet i det stora? Kanske dags att jag börjar med att gå ner till språkcaféet i Svanesund nästa måndag? Kanske göra något för andra och inte tänka på mig själv hela tiden? Bara i möten mellan människor och i samtal blir vi till och utvecklas, aldrig i ”möten” på internet. Många människor runt om i STO- området har gjort många fina insatser och tagit emot flyktingar och samlat in prylar och pengar. Kepsen av för er!
LÄS MER:Jag har blivit bästis med Bianca Ingrosso
LÄS MER:Smart att rekrytera en klok hustru från Orust
LÄS MER:Hade pappa fått veta så hade han vridit öronen av mig
