Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tony Balogh: Kanske tänker bilälskarna om när plånboken värker

Medan mitt månadskort senast höjdes med 30 kronor per månad är det just nu den summa som ägare till dieseldrivna bilar får betala för en liter. När plånböckerna värker kanske kollektivtrafiken till slut verkar vara en god investering. Om inte annat är miljön ovärderlig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I juni förra året reste min särbo och jag till Simrishamn på Österlen. Resan dit gick med tåg och buss. Väl i Skåne skulle vi ta oss fram med cykel eller till fots.

På vägen dit for tåget fram i cirka 200 kilometer i timmen. Helt fantastiskt. Värt en uppdatering på mina sociala medier och något i stil med att ”varför väljer någon bil när man kan resa så här snabbt och bekvämt?”

Det skulle jag givetvis inte ha gjort. Mothuggen kom med en gång. ”Man klarar sig inte utan bil.” ”Omöjligt att sköta jobbet.” Med flera liknande kommentarer. Plus den gamla vanliga om att ”snart kommer det en teknisk lösning som kan ersätta bensinmotorn”.

Inga motargument verkar ha bitit. Förrän nu. För när det värker i plånböckerna över höga bränslepriser kanske fler överväger att tanka om.

Läsa och slumra

För sex eller möjligen sju år sedan kom vi till en sorts vägs ände. Att för egen del lägga cirka 1 800 skattade kronor på ett pendlarkort för att ta mig från bostaden i Göteborg till jobbet i Stenungsund samtidigt som vi hade bil verkade orimligt.

Bilen kostade i snitt 3 000 kronor i månaden – enbart parkeringsavgiften låg på 600 kronor – och då hade bilen inte rullat en meter. ”Vi kan väl testa en sommar utan bil?” Sagt och gjort. Bilen såldes. Nu blev det enbart gå, cykla eller åka kollektivt. Jag brukade framföra vårt beslut med att ”nu har vi bara råd med hyrbil”.

Omställningen var för egen del redan ganska odramatisk. Jag hade redan åkt tåg sedan 2011. Att inleda dagen med cirka 40 minuter på tåg är oerhört avkopplande. Man läser sina böcker och dricker sitt kaffe. Resan är lagom lång för att ställa om skallen till arbete på resan dit respektive ledighet på vägen hem. Och känner man sig lite trött – mer troligt på eftermiddagen –är det ju bara att blunda och slumra en stund.

Och allt detta för just nu 1 225 kronor i månaden efter den zon- och prisjustering som gjordes för lite mer än ett år sedan. Då får jag åka hur mycket jag vill i 13 kommuner med buss, spårvagn, tåg ja till och med färja till Göteborgs södra skärgård!

Enkel matematik

Men att aktivt välja bort bilen – för att den kostar för mycket liksom av miljöskäl – är för somliga oerhört provocerande.

Jag inser – självfallet – att vissa behöver bilen för att få ihop vardagen. Bekvämlighet och valfrihet har också betonats. Men det blir ju allt annat än bekvämt och valfritt med i dessa krigstider ett pris på en liter diesel på bortåt 30 kronor. Att tanka en dieselbil fullt går just nu loss på cirka 1 700 kronor.

Jag briljerade inte i matematik i skolan men den här ekvationen är för mig hur enkel som helst att lösa och det av fler skäl än siffror. För en god miljö är som bekant ovärderlig.

Med ett pris på en liter diesel på bortåt kronor är kollektivtrafikens pris betydlgt bättre för den egna plånboken och samtidigt ovärderligt för miljön. Bild: Stefan Bennhage
Med ett pris på en liter diesel på bortåt kronor är kollektivtrafikens pris betydlgt bättre för den egna plånboken och samtidigt ovärderligt för miljön. Bild: Stefan Bennhage