Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jacob Humlén: Låt hjärtat vara med

Namnet kom jag ihåg men vilka siffror var det i adressen nu igen? Och varför sluddrade jag? Sedan rasade jag mer eller mindre ihop, skriver Jacob Humlén.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag minns att jag förvånades över min egen andfåddhet – värst vad jag flåsade! När jag sprungit lite till började jag få problem i kurvorna och tvingades anstränga mig ordentligt för att få fötter och ben att gå med på att svänga. Lite yr var jag också – men samtidigt var det bara någon kilometer kvar av motionsloppet och i målfållan stod barnen och väntade på min storslagna entré. Och tiden var bra – ett prydligt personligt rekord var på gång!

Samtidigt tilltog yrseln och uppenbarligen såg det rätt knasigt ut också, för även om jag inte begåvats med något vidare vackert löpssteg så krävs det ju normalt mer än estetiska skäl för att bli diskad i ett lopp, men detta var precis vad som nu hände. Med några hundra meter kvar blev jag – vilt protesterande – bortplockad ur loppet av en funktionär. Vilken glädjedödare!

Han frågade vad jag hette och var jag bodde. Namnet kom jag ihåg men vilka siffror var det i adressen nu igen? Och varför sluddrade jag? Sedan rasade jag mer eller mindre ihop.

I ambulansen började jag krampa och var helt övertygad om att jag skulle dö (spoiler alert: det gjorde jag inte).

På sjukhuset gjordes en rad tester. Resultatet visade på förhöjda värden av något slags enzym i hjärtat och jag fick stanna kvar på sjukhuset över natten för observation.

Månaderna som följde innehöll ett antal ytterligare EKG-tester men någon riktig förklaring till hittades aldrig, det var nog bara någon slags överansträngning trots allt.

Min egen minnesbild kring omständigheterna och vad läkarna egentligen sa är också rätt suddig. Kanske ska jag ägna en semesterdag åt att ta mig till Sahlgrenska sjukhuset och begära ut min sjukjournal för att se om bilden klarnar? För nu går jag nämligen på semester. Den kommer att tillbringas på hemmaplan och jag hoppas på sol, värme och många fina dagar på stranden.

Även om jag är friskförklarad och inte ett dugg orolig för mitt eget hjärta så känns det därför gott att veta att det finns en hjärtstartare på majoriteten av Orust badplatser i fall någon skulle råka illa ut. En känsla som ytterligare förstärks av fotbollsspelaren Christian Eriksens otäcka hjärtstillestånd mitt under EM-matchen mellan Danmark och Finland härom veckan. På badplatserna i Stenungsund finns däremot inga hjärtstartare alls. Någon exakt lista över var det finns hjärtstartare och inte går inte att få fram, bland annat eftersom de är mobila och kan flyttas, men Mattias Modéen har tittat närmare på hur STO-kommunerna resonerar i frågan.

Nu stämplar jag alltså ut några veckor – kanske ses vi på stranden? Oavsett så önskar jag er alla en hjärtligt trevlig sommar!