Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jacob Humlén, chefredaktör på Lokaltidningen STO. Arkivbild
Jacob Humlén, chefredaktör på Lokaltidningen STO. Arkivbild

Jacob Humlén: Nej, inga elefanter har kissat i havet

Du kanske rynkar på näsan, men det var faktiskt en ganska snillrik – och luktfri – konstruktion, berättar Jacob Humlén.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I början av 1980-talet tultade jag omkring i mänsklighetens kanske allra enklaste form av VA-system – blöjan – och levde livets glada dagar såvitt jag minns. Ungefär samtidigt byggde Jan Lindqvist i Stockevik utanför Skärhamn om huset och tänkte då passa på att förbättra reningen i sin VA-lösning. Han blev dock avrådd, eftersom det ju snart skulle komma kommunalt VA till området.

Inga konstigheter så långt, det lät rätt vettigt alltsammans. Men sedan gick åren utan att något hände.

I slutet av 1980-talet blev mina föräldrar med segelbåt, en liten gul och vit Magnifik Midget av enklare modell. Lyxattiraljer som toalett ombord var inte att tänka på, i stället gjordes familjens behov i en hink som helt sonika tömdes i havet. Det fungerade det också.

I Stockevik hände ännu ingenting i VA-frågan.

På 1990-talet byggde min familj hus på landet och installerade en miljövänlig mulltoa. Du kanske rynkar på näsan, men det var faktiskt en ganska snillrik – och luktfri – konstruktion där avskrädet hamnade i en tank under huset och med tiden omvandlades till prima jord. Dessutom kunde vi barn roa oss med att klosett-prata med varandra som i någon slags rörtelefon mellan toaletterna på över- och undervåningen. Kort sagt fungerade mulltoan rätt bra många år (fast exakt hur det gick till när pappa tog på sig gummistövlar och gick ner för att fixa med tanken ville jag aldrig veta).

På VA-fronten i Stockevik fortfarande intet nytt, men i början av 2000-talet pratade kommunen både om VA och en ny detaljplan för området. Kanske var det nära nu?

2011 fick jag ett eget blöjbarn och cirkeln för mitt familjelivs VA får väl därmed sägas vara sluten. Samma år inleddes arbetet med en ny detaljplan för Stockeviksområdet.

Sedan gick ytterligare tio år och vi är nu framme vid februari 2021. Jan Lindqvist har väntat på kommunalt VA i närmare 40 år och urin från toaletterna rinner fortfarande rakt ut i havsviken.

“Som det är nu ser det ut som om elefanter har kissat i havet”, beskriver han målande när Lokaltidningen kommer på besök.

Samtidigt inväntar Tjörns kommun beslut om en ny detaljplan för Stockevik innan ett definitivt beslut om kommunalt VA kan tas. Jag undrar hur många fler VA-relaterade upplevelser jag själv kommer att hinna med innan situationen har löst sig för Jan Lindqvist och hans grannar.

Jacob Humlén

[email protected]