Det finns en speciell plats i helvetet för folk som svarar på ett sms genom att ringa upp. Det är inte okej. Om jag hade önskat snacka så hade jag ringt från början. Nu gjorde jag inte det. Jag skrev. Det borde väl vara ganska lätt att förstå. Va?
Nej, det är ju inte det. För det finns en ständig konflikt mellan de tre människosorter som finns. Det vet jag nu. Men för bara några år sedan gick jag runt och undrade vad det var för fel på mig. En ständigt gnagande känsla av att alla ljud är för starka, människor för många, ljuset för ljust. En känsla av att jorden snurrar för fort. Sedan gick jag och min fru på en föreläsning på Fregatten i Stenungsund. Där framme stod en dam och berättade att det fanns introverta människor, extroverta människor och sedan de som var lite av varje. Och den där konflikten i mig löstes liksom upp.
Konflikten mellan extroverta och introverta finns dock kvar. Och jag vill påstå att ni extroverta har en stor fördel. Det är för er alla jobbannonser är utformade. Det är ni som älskar lagspel, som gärna har många bollar i luften, som är stresståliga och älskar öppna kontorslandskap. Ni älskar att lära er nya saker och att följa med i dagens snabba teknikutveckling. Ni älskar att snicksnacka i timmar i telefonen. Ni kan utan problem sitta på en restaurang med en kärlek eller vän och ha ett förtroligt samtal trots allt tjatter runtomkring. Ni älskar kalas och tillställningar utan stopptid. Ni kan ta plats i större sällskap, ju fler vänner desto bättre. Ni får energi i andras sällskap. Ni har fungerande filter.
Sedan finns vi introverta. Som oftare än andra går in i väggen. Som är sociala men i små doser. Som måste ha ett par vilodagar efter en utgång på stan (och inte på grund av bakfylla). Som får ont i magen när telefonen ringer för det kan ju vara någon som kräver något av oss. Som behöver betänketid innan vi svarar ja eller nej. För oss kostar det energi att umgås. Vi har helst en boll i luften och där är bollen kvar tills vi är färdiga nog att ta ner den.
Men tro inte att vi inte vill socialisera. Det vill vi. Men gärna med en stopptid. För vi älskar att umgås men behöver tid för återhämtning. Och ibland, iallafall för mig, kan det räcka med en plan på att umgås. Jag kanske säger ”vi måste ta en kaffe någon dag” till en polare. Han svarar ”ja det måste vi”. Där känns det som en vinst för mig. Någon kan ändå tänka sig att fika med mig. Ibland räcker det.
Vi introverta älskar er extroverta och jag tror att ni älskar oss. Men vi måste mötas på något sätt. Och ett första steg kan vara att aldrig svara på ett sms eller mejl genom att ringa. Gör inte det är ni snälla.
