Stenungsunds IBK jublar över ett mål inför fullsatta läktare i Stenungsund Arena. Men det var då det. Just nu kämpar föreningen med att få ihop ett slagkraftigt lag till det stundande seriespelet som bara är en vecka bort.
Stenungsunds IBK jublar över ett mål inför fullsatta läktare i Stenungsund Arena. Men det var då det. Just nu kämpar föreningen med att få ihop ett slagkraftigt lag till det stundande seriespelet som bara är en vecka bort. Bild: Pontus Soderman

Rädda SIBK först – peka finger kan man alltid göra senare

Kanske finns det någon där ute som hellre vill diskutera varför det har blivit fel men det finns inte riktigt tid för det nu. Med en vecka kvar till seriepremiären i innebandyns division 1 västra handlar det om att rädda vad som går att rädda av Stenungsunds IBK:s herrlag säsongen 2021/22.

ANNONS
|

För ganska exakt två och ett halvt år sedan – lördagen den 23 mars 2019 – inleddes kvalet till allsvenskan i innebandy. För Stenungsunds del var det inte första gången som man kvalade till allsvenskan och föreningen har utöver det stolta sportsliga traditioner att försvara.

Seriesegrarna i division 1 västra – Lidköping – valde att i semifinalen möta Mölndal vilket betydde att SIBK ställdes mot Varla. Serieettan Lidköping och serietvåan SIBK kom sedermera att mötas i finalen där det blev sammanlagd förlust för Stenungsund, men ett fullsatt Stenungsund Arena fick i alla fall se SIBK segra i en kamp.

LÄS MER:Kris i Stenungsunds IBK – riskerar rasa flera divisioner

30 månader senare står SIBK inför en helt annan kamp.

ANNONS

Spelande tränaren Kevin Nilsson har svårt att få ihop ett lag till seriespelet som börjar idag om exakt en vecka. Tre målvakter och tio utespelare varav knappt hälften har erfarenhet av spel från division 1 gör att det, för att citera Nilsson, ”ser riktigt tufft ut”.

Ett alternativ är att dra sig ur seriespel – antingen nu eller senare – men betyder i värsta fall omstart i division 6. Det vill klubben så långt det är möjligt undvika.

Vann slag men inte krig

Stenungsund som ort och kommun har historiskt sett inte haft särskilt mycket med svensk elitidrott att göra. Enskilda idrottare på toppnivå finns det flera av – friidrottaren Johan Rogestedt och handbollsspelaren Max Darj är bara två av flera – men på lagsidan handlar det i praktiken om Stenungsunds IF i fotboll, Libertà FC i futsalens SFL och så SIBK.

Att något inte riktigt var som det var stod klart hösten 2019 när Svenska innebandyförbundets licensnämnd inte beviljade flera föreningar, däribland SIBK, elitlicens på grund av negativt eget kapital. Grovt förenklat: det fanns inga pengar på banken. Den summa som föresvävade var cirka 200 000 kronor.

Föreningarna fick spela säsongen 2019/20 under en så kallad handlingsplan med en strikt förmaning om att återställa det egna kapitalet till minst noll senast den 30 april. I annat fall väntade tvångsnedflyttning.

Undvek tvångsnedflyttning

Det ska med en gång sägas att SIBK lyckades rädda föreningen men frågan var och är om det var en så kallad phyrrusseger: man vann slaget men förlorade kriget. Och om man återställer det egna kapitalet till minst noll betyder ju det att verksamheten tidigare till viss del har bedrivits med pengar som inte riktigt har funnits.

Självklart finns det en och annan spelare som dra sig för spel om ordning i ekonomin saknas, men det finns ju andra skäl. Studier, arbete och familj prioriteras. Livet kommer emellan. Så är det för alla föreningar som inte är högst upp i seriepyramiden.

Problemet med svenskt föreningsliv i stort är oförmågan eller snarare oviljan att i efterhand recensera föregående styrelsers arbete. Ledamöter och andra har lagt ner ideella timmar av en omfattning som få eller ingen känner. Man försöker helt enkelt göra sitt bästa.

Oviljan att recensera gör det samtidigt svårt att se vilka fel eller för den delen rätt som gjorts vilket i sin tur gör det svårare att veta hur man ska komma till rätta med de problem som uppstår längs vägen.

Här kan supportrar var ett sorts filter, några som riktar sökljuset på rätt ställe eller applicerar en blåslampa i baken på folk. Som ett sätt att kontrollera att en klubb tar rätt beslut. Så är fallet för föreningar på högsta elitnivå men kanske inte fallet något längre ner i seriesystemet.

Hjärtat dunkar blåsvart

Men den där diskussionen – någon kanske skulle vilja kalla den processen för att peka finger – har varken SIBK eller någon annan tid med just nu.

Nu gäller det att rädda vad som räddas kan av säsongen 2019/20 för herrlaget där en omstart i division 6 vore direkt förödande.

LÄS MER:SIBK vädjar till Bromé: ”Jag har inte lämnat besked”

Jag avundas inte spelande tränaren Kevin Nilssons uppdrag men jag var samtidigt glad över hans omedelbara uppriktighet när han intervjuades under fredagen för att ge sin syn på sakernas tillstånd. ”Det ser väldig tufft ut! Vi försöker få ihop ett lag och vill vi inte ge upp än” var hans första svar på frågan om hur det ser ut.

Det framgick med all önskvärd tydlighet att han brinner både för uppgiften och föreningen. Hans hjärta dunkar blåsvart. För Kevins och alla andras skull hoppas jag att han lyckas, men det kommer att krävas hjälp från flera händer och då inte minst hjälp från före detta spelare i SIBK. Att döma av reaktioner under fredagen på sociala medier var det en och annan som hajade till över det just nu prekära läget för SIBK.

ANNONS