Som ung tonåring lät jag ofta min mamma veta att jag, så fort jag fyllt 18 år, minsann skulle tatuera mig. För hur mycket jag än tjatade om att få göra det tidigare var svaret nej. Men när dagen väl kom fegade jag ur. Dels visste jag inte vad jag ville tatuera, dels var jag, om jag ska vara ärlig, lite rädd för att det skulle göra ont.
Sedan dess har suget efter att gadda mig kommit i omgångar. På festivaler och marknader har jag passat på att prova olika motiv med air brush-teknik, en tatuering som går bort efter ett par duschar. Jag har provat allt från hjärtan i nacken till ett fotbollslag jag inte ens hejade på, på underarmen. Inget kändes riktigt rätt.
I dag är jag 30 år och har fortfarande inte kommit till skott. För två år sedan, när jag som 28-åring var lite orolig över att snart bli riktigt gammal, började jag planera min ålderskris. Inför 29-årsdagen skulle jag pierca mig, som en uppladdning för den riktiga krisen: min 30-årstatuering.
Inget av det blev av. Inte ens åldersnojan kom.
Kanske ställdes den in, som så mycket annat har gjort sedan mars 2020. Eller så sköts den bara upp, för nu har jag börjat fundera på motiv och placering igen.
LÄS MER:Visa oss din tatuering!
Kanske behöver jag bara lite inspiration, och tänkte därför be er läsare om hjälp. Jag vill se bilder på era tatueringar. Er första, er senaste, favoriten eller varför inte den ni ångrar?
Skicka in en bild och berätta lite om din tatuering. Då är du dessutom med och tävlar om fina priser. En vinnare presenteras efter årsskiftet.
I mars fyller jag 31 år. Kanske har jag tack vare er tagit mod till mig och skaffat min första tatuering tills dess.
LÄS MER:Han skapar minnen i bläck: ”En tatuering är något unikt”
