Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jacob Humlén: Vargdebatten leder till pajaskonster

De flesta som hör av sig till mig med synpunkter på det vi skriver är nämligen upprörda. Det tycker jag inte heller är speciellt märkligt, skriver Jacob Humlén.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”Det dummaste jag läst på väldigt länge”, ”Ett riktigt lågvattenmärke”, ”Korkat å dumt” – och min personliga favorit: ”En pajas hade skrivit bättre!” (Jag visste inte att clowner ansågs ha särskilt svårt med språket).

Dessa kommentarer – och framför allt ett antal som icke lämpar sig för tryck – kommer från vår Facebook-sida och gäller Daniel Lindells krönika ”Vargen letar nog efter en partner” som i stora drag handlar om att han har förståelse för alla sidor i vargdebatten – inklusive vargens. (Och en hel del om krönikörens eget förhållande till mjukglass.)

LÄS MER: Vargen letar nog en partner

Att en ung varghane från Västmanland just nu rör sig på Tjörn och Orust har väl knappast undgått någon. I skrivande stund har omkring 50 får fått sätta livet till och jägare har kallats in för att sätta stopp för vargen.

LÄS MER: Vargjägaren om oron på Orust och Tjörn: ”Ett jättebekymmer”

Detta är inget som vi som tidning tar ställning varken för eller emot, däremot rapporterar vi naturligtvis om vad som händer i vårt område. Det är lite det som är vår grej – och förhoppningsvis anledningen till att du är prenumerant.

Eftersom vargfrågan i Sverige är en av de allra mest polariserade så förvånar det mig inte att redaktionens – eller våra fria krönikörers – texter på temat väcker reaktioner. Som redaktör är jag dessutom van vid att våra artiklar upprör en och annan. De flesta som hör av sig till mig med synpunkter på det vi skriver är nämligen upprörda. Det tycker jag inte heller är speciellt märkligt, ofta tiger hälsan still medan ilska är en drivkraft som får människor att agera.

Det är alltså inte ett dugg synd om mig, och jag kan tänka mig att andra yrkesgrupper har det klart tuffare: jag tror knappast att mejlkorgen hos valfri fotbollsdomare eller parkeringsvakt osar mer av kärlek och uppskattning än min egen. För att inte tala om hur våra lokala politiker och kommunföreträdare har det…

Däremot blir jag beklämd över tonfallet i vissa kommentarer och mejl och jag lägger hellre tid på annat än att rensa upp i kommentarsfält.

Om vi fortsätter att ta Daniel Lindells krönika som exempel så tycker jag personligen att den är både välskriven och underhållande – men det är inte poängen. Det är i stället detta: Oavsett om man håller med eller inte så går det faktiskt att resonera sakligt och utan personangrepp i stället för att fajtas med hink och spade. Om man vill alltså.

Så. Hör gärna av dig med mothugg och kritik av vår journalistik (hurrarop och digitala kramar är naturligtvis också välkomna). Eller skriv av dig i en egen insändare. Men gör det med respekt och lite vanligt enkelt hyfs.

Livet blir så mycket trevligare då.

Det tror jag att till och med en pajas hade förstått.