Tydligen svassar det runt en varg här i krokarna. Jag tänker att han, med högburet huvud, traskade över Skåpesundsbron en månskensnatt i juli. Min svärfar tror att den där varggubben är här för att hitta en partner. En vargpartner alltså. Och då är ju Tjörn lämpligt, det funkade ju för mig. Och för svärfar också. Hur det går för vargkillen är dock dolt i dunkel ännu så länge. Hittills verkar han bara funnit får. Och lite lamm. Och det, det gör folk vansinniga.
LÄS MER:Varg på Orust: ”Jag trodde först att det var en stor, vit hund”
På ena sidan i vargdebatten finns djurägare, bönder och jägare. Samt några som tycker att vargar är blodtörstiga bestar som bara ställer till det. Som inte nöjer sig med att döda för mat utan också verkar döda för att det är..., typ kul. Som tycker att vargen ska hållas kort, helst förintas. Här finns naturligtvis också sådana som råkat illa ut ekonomiskt, vars får och lamm dödats. Jag kan förstå dem. Allesammans.
På andra sidan finns vargälskarna. Som tycker att det är vi människor som bär skulden genom att vi stänger in djur innanför stängsel som därför blir ett lätt byte för rovdjuret. Flera av dem anser att de som håller djur instängda i hagar i väntan på slakt inte är bättre än vargen. Jag kan förstå dem också.
LÄS MER:Vargattacker på Orust – flera får dödade
Men mest förstår jag nog vargen. Den där instinkten som gör att lite inte räcker. En instinkt som gör att man vill ha mer även om man är mätt i magen. I mitt fall är det dock inte får och lamm som lockar, det är mjukglass. Denna söta, lagom mjuka, vita fluffighet. Det är i sanning ett rent helvete under sommarmånaderna, den där vita molniga kalla sörjan drar mig rakt ner i fördärvet. Och överallt finns den. Så var det inte förr minsann. Då kunde man få leta bra länge efter ett etablissemang som serverade den där sockerdrogen. Nu har snart sagt varenda bensinmack med självaktning en mjukglassmaskin.
Jag tror att känslan inför mjukglass är hatkärlek. Jag älskar den ju liksom. Men hatar också att jag älskar den. För den ställer till det för mig. Och jag har lite olika strategier för att minska min konsumtion, det har jag. Men låt mig säga så här. Om jag en dag kom in i en inhägnad hage där försäljare med mjukglassmaskiner på magen sprang omkring, då skulle jag lägga ner dem allihop. Jag skulle jaga dem och jag skulle ta deras förbannade glass. Jag skulle äta tills vaniljen rann ur mina öron. För så funkar instinkt. Det har vi gemensamt, jag och vargen.
LÄS MER:Skyddsjakten utvidgas efter det nya vargangreppet på Tjörn
