Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anna Berglund: Vi behöver alla landa i en skog

Som en följd av urbaniseringen finns det människor som sällan eller aldrig vistas i naturen och helt enkelt inte känner den, skriver Anna Berglund.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Asfalten bränner och publiken vandrar mot en stig vid Dyreby på Tjörn. Därinne skänker de tvärraka höga furorna vilsam skugga. Det är sådär magiskt granskogstyst och stillsamt. Inga löv som prasslar, vinden omhändertagen långt däruppe och på marken den mjuka mossan och årslager av barr som dämpar varje steg. Så syns något ovant som skrämmer till. Jämte stigen ligger en människa i vitt med ansiktet rätt ner i skogsmarken. Med barr och mossa intrasslat i det mörka håret. Först är hon helt orörlig, men så börjar hon sakta röra sig, vrida sig där på marken, som om den höll henne i ett osynligt grepp, sen snabbt iväg mellan stammarna. Det är en ovan scen i en skog. Och en del av en vandrande dansföreställning med tre dansare och en musiker som spelar sina instrument bakom träd och i bergsskuggor. Den majestätiska skogen med sina egna klanger och rörelser blir plötsligt musik- och dansscen. Nya rum uppstår, och till skillnad från en vanlig scen med väggar och tak, är naturens yttre gräns obefintlig. Medan storskog, urbergen, insekterna och djuren blir statister och medaktörer. Det är ett sånt fint möte. Konsten, den av människan skapade, mitt i den natur som skapat människan självt.

Konsten kan leda in oss i nytt, här mitt i allt organiskt expanderas upplevelsen i flera skikt.

LÄS MER: Bjuder in till skogsbad för kropp och själ

Apropå naturen. Tänker på tre ord där det blir så tydligt hur vi samlever med det vilda vi ibland glömmer bort att se, ta hand om eller vistas i. Men som vi nog konstant längtar till, även när vi inte vet om det annat som en känsla av skav, tomhet eller oviss saknad.

Som ordet växtblindhet, eller plant blindness som myntades redan 1999, men som kommit in i svenskan under senare år. Som en följd av urbaniseringen finns det människor som sällan eller aldrig vistas i naturen och helt enkelt inte känner den, eller ens lägger märke till den. Det leder till avsaknad av förståelse för växters betydelse för vårt liv här på jorden. Man ser inte träden för all skog liksom. Kan inga arter, ser inte skillnad utan växterna har mer blivit en grön kuliss. Ett sorgesamt ord. I andra änden av skalan: Fågelsångnatten. Poesi på riktigt. Åtta timmars direktsänd fågelsång den 29 maj från fem olika platser runt om i landet. Om du nu inte rullar ut sovsäcken en majnatt för att lyssna till ljudmattan av kvitter som rullar in vid tre-fyra snåret, så fixar radion det. Åsså lite om Medborgarforskning, inget nytt, men rejält återuppväckt. Redan på 1700-talet lät Carl von Linné ta hjälp av allmänheten för att genomföra vetenskapliga experiment, observationer och insamlingar. Och intresset för medborgarforskning ökar stadigt, medan tekniken underlättar för delaktighet och inrapportering. I dag kan alla bidra till forskningen på olika sätt. I sommar går det till exempel att räkna fåglar, fjärilar och dokumentera tång och alger. För att tillsammans skapa kunskap. Vi behöver känna till vårt livsrum ända ner i minsta detalj, till minsta spindel och kronblad. Det är vår stora räddningsaktion. För vi behöver alla landa i en skog, dofta på en kaprifol, höra en morkulla i natten, bada i ett hav.