Vi hör ihop – allt hänger samman

Old Tjikko är genetiskt samma träd som i förbiblisk tid. Det ger ett viktigt perspektiv. På hur mycket nybörjare vi är på jordeliv, skriver Anna Berglund.

ANNONS

Plakaten vajar stolt i fredagsvinden. Nutidens afterwork heter Fridays For Future. Barhäng har ersatts av armkrok kring vår framtid. Sida vid sida mot den karga Göteborgsvinden, läar varandra med plakat som bildar en skog av hopp. Ser det bara på Instagram och får lite dåligt samvete över att jag istället valt att ge mig ut i skogen som de kämpar för där ute på gatorna. Vandrar egoistiskt där jämte gammelhästen, berusad av syret, eldfärgerna och den gula mattan som breder ut sig runt fötterna. Som att vada i guld. Den förlåtande skogen, alltid en famn av lugn och självklar existens. Där träden som likt blåmusslorna i haven städar efter oss, tar hand om våra föroreningar. Tar upp en del av koldioxidöverskottet vi skapat, våra bundsförvanter i kampen mot växthusgaserna. Som det kivas och bråkas om. Partier som träter om staten eller privatpersoner ska äga mesta makten över skogen. Men när förslag kommer om att stärka äganderätten för privata skogsägare och reformera strandskyddet, gnager oron. Våra skogar, allemansrätten och den biologiska mångfalden värnas kanske inte bäst om ekonomiska intressen riskerar styra.

ANNONS

Lutar kroppen mot den skrovliga ekbarken, funderar om nån ens kan äga skogen, den var ju faktiskt här först. Tänker på Old Tjikko, ett av världens äldsta träd som växer i vårt svenska dalafjäll. En liten, knotig och vindpinad gran som enligt kol 14-datering är 9 500 år gammal, som alltså var medelålders när Egyptens pyramider byggdes. Stammen har bytts ut men delar av rotsystemet har överlevt genom tiderna och Old Tjikko är genetiskt samma träd som i förbiblisk tid. Det ger ett viktigt perspektiv. På hur mycket nybörjare vi är på jordeliv.

Känner stammens vindrörelse mot ryggen, hur den förs över i mig. Påminner om hur vi hör ihop. Hur allt hänger samman. Som svamparna under mig, gigantiskt underjordiskt nätverk där bland rötterna. De senaste åren har dessa svampar, som forskarna kallar wood wide web, blivit alltmer intressant för klimatforskningen. Det har visat sig att svamparna är en viktig del i trädets förmåga att binda koldioxid. De underjordiska svamparna och träden lever i en slags symbios, där trädet producerar kolhydrater, avger dessa till svampen som i gengäld förser trädet med vatten och mineralämnen tack vare svampnätverkets mycket stora yta. Ett slags skogens underrättelsetjänst som också förmedlar information till träden, ibland rentav livsviktig. Blir ett träd exempelvis angripet av en skadeinsekt så kan svampnätverket varna träden som står bredvid. Jag hör dem i all sin tysthet. Lovar dem ett plakat nästa fredag.

ANNONS