Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Daniel Lindell: Vi måste börja våga prata om det manliga klimakteriet

Det känns liksom som att vi medelålders män har glömts bort lite de senaste åren. Det är ett sådant himla fokus på alla pengar vi tjänar och all makt vi har, skriver Daniel Lindell.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Till mitt försvar så var jag inte riktigt vid medvetande, den där natten för ett tag sedan. Den där natten när min fru kom på mig. När hon öppnade toalettdörren och jag stod där i all min skam var det enda hon fick ur sig: ”Men Danne, vad fan gör du?”

Vi gick båda och lade oss igen och sedan pratade vi inte om det förrän efter jobbet, dagen efter. Hur det kom sig att jag, samtidigt som jag kissade, åt Marabous guldnougat? Visst, det finns ett enkelt svar. Som att jag vaknade och var exakt lika sugen på guldnougat som jag var sugen på att kissa. Och därför bestämde jag mig för att slå två flugor i en smäll. Konstigt? Ja. Kriminellt? Nej knappast. Men jag tror att vi måste sätta in denna händelse i ett större perspektiv. För det finns naturligtvis en annan, betydligt mer stigmatiserad anledning till att en 47-årig man kissar och äter guldnougat samtidigt. Vi måste börja våga prata om det som ingen vågar prata om.

Det manliga klimakteriet.

Det känns liksom som att vi medelålders män har glömts bort lite de senaste åren. Det är ett sådant himla fokus på alla pengar vi tjänar och all makt vi har. För att inte tala om allt skit vi hittar på, typ krig och sådant. Men vårt helvetiska klimakterium har det varit tyst om. Väldigt tyst. Jag har faktiskt inte hört ett knyst om det. Men nu, alla mina olycksbröder. Nu måste vi resa oss från tevesoffan och kräva vår rätt. Vår rätt att få tycka lite synd om oss själva. För visst, ni kvinnor har i alla tider snackat om hur jobbigt det är med era svettvallningar och ert sura humör.

Men vi då? Tänk er att öron- och näshåren ökar i samma takt som huvudhåren minskar. Muskeluppbyggnaden är typ noll oavsett hur vi tränar. De nattliga besöken på dass, svettpärlorna på den begynnande ölmagen, humörsvängningarna, energibristen, tröttheten. Utöver dessa otroligt sexiga symptom nämns på sidan kry.se även minskad sexlust, ökad risk för benbrott och ”erektil dysfunktion”. Jag killgissar att det där sista inte är så positivt heller.

Ni kvinnor, ni slipper iallafall mensen. Vilket jag gissar är rätt så härligt för många av er. Men vi stackars män, vi ”slipper” ökad muskeltillväxt. Och det, det är så himla orättvist. Det är så orättvist att jag nog fortsätter trösta mig med guldnougat på nätterna. För något gott ska man väl ändå få unna sig när allt på en förfaller.