Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lars Einar Engström: Vissa hedras med monument – andra med en cykelväg

När jag tittar efter så kliver en spännande människa ut ur mörkret, bosatt i Göteborg större delen av sitt liv, men med ett sommarhus i Svanesund, skriver Lars Einar Engström.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Har ni sjungit barnvisan Har du sett herr Kantarell... eller julsången Det strålar en stjärna (som egentligen heter: ”När det lider mot jul”)? Trodde ni att det var Elsa Beskow eller Alice Tegnér som skrivit dom där sångerna? Nix, det var Jeanna Otherdal!

I Svanesund går jag förbi Jeanna Oterdahls väg varje dag och nu undrar ni förstås vem Oterdahl var? Eller ni kanske vet? Jeanna Oterdahl var författare, lyriker, kritiker och föredragshållare. Hon umgicks med sin tids giganter, som Selma Lagerlöf, Tegnér och Beskow, men Oterdahl är en av många bortglömda kvinnor. Men när jag tittar efter så kliver en spännande människa ut ur mörkret, bosatt i Göteborg större delen av sitt liv, men med ett sommarhus i Svanesund.

Oterdahl, föddes 1879 i Uddevalla och dog 1965. Hon utbildade sig till lärarinna, vanligt ”kvinnoyrke” på den tiden för bemedlade kvinnor, men kom från 1920 talet att fokusera på skrivandet och föreläsningar. Oterdahl blev en av våra mest produktiva skribenter och var flitigt anlitad som föreläsare i ämnen som ju tyvärr är lika aktuella idag: kvinnohistoria, barndom, mindervärdeskomplex, nazisthotet och ålderdomen.

Flera av hennes tal sändes på radio över hela Sverige, inklusive ett tal våren 1944 där hon fördömde antisemitismen och hon var mycket kritisk till permittenttrafiken genom Sverige (sveket mot Norge när vi tillät Nazityskland att forsla soldater genom vårt land).

På Wikipedia finns ett foto på Oterdahl från 1918. Det är en mycket vacker kvinna, och sedan ser jag ett foto från början på 1960 talet, lika vacker, men hon ser sträng ut. Hård, men jag vet att hon var trevlig. Jag har haft förmånen att känna människor som träffat henne flera gånger i Svanesund, när hon tog sin morgonpromenad på Skogslyckevägen upp mot sitt sommarhus.

Hon fick en rad priser under sin levnad, som exempelvis Göteborgs stads förtjänsttecken och Nils Holgersson-plaketten. Jag har ett tiotal av hennes böcker och dom håller än idag, men naturligtvis är de skrivna i en annan tid. Varför ”bortglömd”? Säg det. I Göteborg finns Torgny Segerstedt monumentet, välförtjänt, och jodå, Jeanna arbetade tillsammans med honom, men hon är också hyllad i ”humorstaden”, en cykelväg bär hennes namn!

Några får monument andra får några vägsnuttar…

Rabén & Sjögren gav 1996 ut ”Jeanna Otherdahl Liv och verk”, av Ying Toijer-Nilsson. Mycket läsvärd om ni får tag i den!