Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Daniel Lindell: Vuxenleken med min fru – steg för steg

Klockan blir 16 på eftermiddagen och det är bara två timmar till gästerna ska komma. Då börjar min fru låta som en mobilringsignal, skriver Daniel Lindell.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ibland leker jag och min fru en vuxenlek. Den är riktigt skoj faktiskt. Skön också. Och det är verkligen en lek som svetsar oss samman som par. Jag kommer nu i detalj att gå igenom den leken steg för steg, kommer inte att undanhålla några detaljer. För personligt, säger du. Inte alls, säger jag.

Leken heter typ ”leken som går ut på att vi låtsas att vi ska få gäster men sedan får gästerna förhinder och avbokar”. En något lång och invecklad titel. Men den förklarar i korta ordalag vad allt handlar om. Så här går den till.

Vi låtsas nu att det är en fredag eftermiddag. Arbetsveckan är över och den kylda ölen rinner fint ner i strupen. Då säger min fru: ”Vi kanske ska planera middagen med xxx och xxx imorgon?” Ja, det kan vi göra, säger jag. Då gås det igenom vad vi ska äta för mat, vilken dessert som ska bjudas och kanske eventuellt vilket sällskapsspel som ska spelas. Vi går också igenom vem av oss som ska städa, handla och allt det där.

Sedan kommer lördagen. Då städas det och fejas. Mat inhandlas och tillagas, det Lindellska hemmet pyntas. Klockan blir 16 på eftermiddagen och det är bara två timmar till gästerna ska komma. Då börjar min fru låta som en mobilringsignal. Ni vet, den där vanligaste. ”Ring, ring”.

Hallå, hör jag henne säga. ”Hej xxx. Hur är läget?” Det fiktiva telefonsamtalet pågår en minut eller två för att avslutas så här: ”Åh vad tråkigt. Jaja, det är sådant som händer. Det får bli en annan gång istället. Krya på dig och hälsa xxx.” Alltid samma avslut.

Vad får man då ut av leken ”leken som går ut på att vi låtsas att vi ska få gäster men sedan får gästerna förhinder och avbokar”? Ganska mycket faktiskt. Tänk er själva. Hemmet är skinande rent, maten lagad, desserten likaså. Vinet är på kylning och ljusen tända. Men vi slipper socialisera. Vi får äta allt själva, tills vi storknar. Vi kan dra av oss de något obekväma ”finkläderna”, få på sig våra urtvättade mjukisbyxor och bara slänga oss i soffan, med våra vinglas, och sträckkolla Netflixserier. I ett skinande hem. Och maten som blir över räcker gott till söndagen också. Fantastiskt.

Nu ska det väl tilläggas att den här leken passar eventuellt något bättre, om du liksom oss, är något introvert. För en extrovert människa är det säkerligen en mardröm. Vi har faktiskt kommit på några andra lekar som passar introverta riktigt bra men som vi inte testat ännu. Som till exempel leken ”Tegnell meddelar att restriktionerna förlängs och vi får nu bara träffas i ytterst små sällskap”. Eller leken ”Du ska på mingelparty men alla gäster utom du får magsjuka så snittarna är bara dina”.

Vi tror att de här lekarna kan bli en kommersiell framgång. Möjligen att något kortare titlar får utarbetas. Möjligen.