Båtbyggaren som för hantverkskunnandet vidare till nästa generation

Han har byggt över hundra båtar, säkert fler, kanske det dubbla. 81-årige båtbyggaren Mårten Karlsson, ”Mårten i Dammen” har inte riktigt koll.
– Det beror ju på hur en räknar så klart, säger han och ser lite pillemarisk ut.

ANNONS
|

Johannes Olsson startade Malövarvet på Orust 1939 och byggde då enbart träbåtar. Varvet gick vidare i familjens ägo fram till 2008 då varvet såldes. 1978 kom Mårten Karlsson från Dammen vid Brattås till varvet och kan med det lägga mer än 40 år som båtbyggare på sin meritlista, från dåtidens båtbyggeri i trä till dagens mer moderna segelbåtar.

När Mårten Karlsson började på varvet var han redan en erfaren båtbyggare. Han började sin båtbyggarbana hos morbrodern, Gustav på Dammen, vars varv låg bara några hundra meter från Mårtens föräldrahem. I Mårtens familj var det åtta barn, varav fyra bröder och alla bröder blev båtbyggare.

ANNONS

– Vi byggde snipor och jullar i olika storlekar. De var mellan 17 och 27 fot. Modellerna var Gustavs egna, så som det var då, berättar Mårten.

Det var inte bara på arbetstid som Mårten byggde båtar. Han och ena brodern byggde på lediga stunder flera båtar, bland annat en stor snipa, 10 meter lång var den.

– Den sålde vi sedan till en norrman, sen byggde vi oss en ny. Behövde vi oss en båt så byggde vi en, så var det på den tiden.

Båtbyggare är ett stolt släkte. Det krävs kunskap och erfarenhet för att få till en båt. Förr byggdes båtarna ofta utomhus med enkla verktyg som yxa, såg, hyvel, hammare, tång, borrar… men viktigast var ögonen, huvudet och händerna. Några ritningar behövdes inte. För att kunna böja och vrida brädorna till sin rätta form brände man virket över öppen eld, på senare tid ”basade” man med vattenånga. Borden basades, hettades upp med ånga, för att kunna böjas. Heta, våta bord från bastrumman fick hanteras med handskar och borden fästes sedan med tvingar. Allt för hand, utan maskinell hjälp.

Efter några år hos morbrodern fick Mårten arbete hos den legendariske Gösta Johansson vars gröna varv än i dag är navet i Kungsviken.

Kungsviken har under många år varit centrum för båtbyggeriet på Orust, hela samhället har byggts upp efter båttillverkningen. Kunskapen lever dessutom vidare genom att flera moderna varv, som Malö, Najad och Hallberg-Rassy, har startat här.

–Jag arbetade för Gösta i 17 år och han var en riktig personlighet. Göstas båtar är något speciellt, de är vackra för ögat att titta på. När jag arbetade där kunde vi fylla två bordvarv på en dag, det var hantverk det.

Det blev sedan ett par år på IV-varvet i Henån, i lokaler där gymnasieskolan ligger i dag, innan Mårten började på Malövarvet som inredningssnickare. Att arbeta med trä har alltid legat honom närmast hjärtat, men han har även provat på att plasta båtar.

– Jo jag kan allt plasta också, men det är inte riktigt båtbyggeri tycker jag.

På Malövarvet blev Mårten kvar fram till pensionen, eller faktiskt längre än så. Under många år hoppade han in extra, snickrade lite men kontrollerade framförallt hantverket innan leverans.

Det var här Benny Jonsson lärde känna Mårten. Benny flyttade till Kungsviken för 15-talet år sedan med familjen och fick arbete på varvet. Benny har alltid vurmat för havet och för träbåtar.

– Att få lära känna en som Mårten är en önskedröm.

Deras vägar skulle komma att korsas än mer, men det visste de inte om då, i början av 2000-talet då båda arbetade på varvet. Bennys familj trivdes så gott i Kungsviken att de ville köpa sig ett hus där. De letade länge och hittade till slut det perfekta huset. En liten bit utanför Kungsviken, i Dammen, fanns huset som hade allt de sökte efter – det fanns även ett litet båtbyggeri på tomten.

– Det är Mårtens föräldrahem som vi köpt, berättar Benny Jonsson.

Huset hade varit kvar i Mårtens familj i alla år. I det lilla varvet hade han och bröderna byggt sina träbåtar under årens lopp. Benny närde en dröm om att få bygga en egen båt och frågade en dag Mårten om han kunde visa lite, han behövde hjälp att räkna på dimensionen på en stäv.

– Säg som det är. Du frågade om hjälp och frågade även om gubben kunde följa med! skrattar Mårten Karlsson.

Olika träslag har av tradition använts till båtbyggeriet under åren, men förr tog man oftast det som fanns tillgängligt i närheten. Ek har varit vanligt till köl, stävar och spant, bordläggning är ofta ek men också furu. Men även andra träslag som gran, lärk, al, asp, pil, alm, bok, ene, björk med flera har använts. Dock aldrig rönn, ett otursträ i båtar. Det var just med en ekstock som hela bygget började. Ekstocken hade Benny hittat och fällt i Stenungsund. Krumma ekstockar hittade han i Morlandadalen.

– Den hade rätt böj så jag frågade markägaren om jag fick såga ned den. Vi ska använda dem till spant till jullen som vi ska fästa med naglar av ene.

För i Mårtens gamla varv, håller nu en 17 fots julle på att växa fram. Mallarna till jullen, det är Mårtens gamla. Mallarna har tidigare använts till minst fem andra jullar som Mårten tidigare byggt.

– Jag har mallat efter en julle som jag tyckte var snygg men stäven har jag mallat efter en snipa, säger Mårten Karlsson.

De båda började i augusti med Bennys ekstockar som bas. Resten av virket till jullen kommer från Brattåsområdet, Mårten har sågat till det som behövs till bygget. Två dagar i veckan träffas de båda i det lilla röda varvet för att med gemensamma krafter låta jullen växa fram. Mårten arbetar med en imponerande styrka och hastighet. Den bordläggning de planerat att göra för dagen kräver både styrka och skicklighet, Mårten har båda och det rykande varma bordet är förvånande snabbt på plats.

– Det är inte många som har det arbetstempot som Mårten har, skrattar Benny Jonsson.

Det är en vänskapsbåt de bygger, när den är klar vet de inte. Det är inte heller är så viktigt. Den kanske är klar till hösten, eller så blir det sjösättning nästa sommar. De viktiga är att arbetet är roligt, enas de om. Jullen, det blir Mårtens sista, det är han helt säker på.

– Hade inte Benny frågat mig om hjälp så hade jag aldrig byggt mig en båt till. Men frågan kom och jag är glad att kunna föra kunskapen vidare till nästa generation.

ANNONS