Telefonen ringer, det är ytterligare en bokning till Tommy Körbergs musikkvällar i juni.
– Det är fullt om du vill äta, det finns bara barbiljetter kvar, svarar Isabella Sohlberg, en av de tre ägarna till Slussens Pensionat.
För även om det är vinter och bistert ute så är planeringen inför sommaren i full gång. Slussens Pensionat är det lilla musikhotellet med de stora gästerna. Musiker står på kö för att få spela här. Robert och Vibs Sohlberg köpte för 30 år det lilla pensionatet, ”Panget” som det kallas av lokalborna, vid klipporna i Slussen. Under de första åren var det Robert själv som stod för musiken, efter att ha rört i kökets grytor ställde han sig på scenen som Biggles, eller Big is Less som husbandet nu heter.
– Mamma och pappa har lämnat över till oss. De finns med i bakgrunden men det är jag, min bror Julian och vår vän David Lundqvist som driver verksamheten i dag.
Det säger Isabella ”men alla säger bara Bella” Solhberg. Hon är ansvarig för pensionatets musikprogram och den som bokar in artister. Helgen med Tommy Körberg är näst intill full, trots att det är månader kvar.
– Tommy är en av våra stammisar, han drar alltid fullt hus.
För fem år sedan tog trion över pensionatet. Bella flyttade då tillbaka till Orust efter tio år i Stockholm där hon pluggat musik samt media och även jobbat för olika musikerföretag.
– Jag har vuxit upp här i Slussen, hela livet har varit ”panget”. För mig var det aldrig konstigt att landets artistelit kom till Slussen. Flera av artisterna är i dag nära vänner till oss.
Tommy Körberg, Sonja Hedenbratt, Titiyo, Ebbot, Peps Persson, Timo Räisänen, Timbuktu ... Listan över artister som gästat Slussens Pensionat under åren är lång. Pensionatet marknadsför sig själva som en av Sveriges intressantaste musikscener, ”platsen för music lovers”.
– Något bra gör vi, för artisterna vill komma tillbaka. Det är ett privilegium men samtidigt ett pussel att få till ett bra och varierande program. Det är lite stress, lite press och mycket ansvar men samtidigt extremt roligt.
Kända artister står på kö för att få komma tillbaka, men Isabella väljer som musikansvarig även att varje år ta in ett par för henne nya stjärnor.
– Samtidigt som vi vill ha välkända namn, så vill vi ha en bred repertoar och släppa fram mindre kända artister som vi tror på.
Hon får även säga nej, många artister vill ut på musikscenerna och hör av sig i hopp om att få spela på den lilla scenen. Det är Isabella som har sista ordet då det gäller vilka som bokas in eller inte.
Känner du dig mäktig?
– Nej, inte mäktig, men jag känner mig ansvarig för samspelet och samverkan mellan artisterna och gästerna. Så jag skulle vilja byta ut ordet makt mot ansvar, det passar bättre.
Slussens Pensionat är litet. Mellan gästerna och artisterna på scenen är det bara någon meter. Det gör att spelningarna blir mer intima. En spelning i mindre format, men ofta med större upplevelse.
– Det blir naket. Allt syns, men det är också det som skapar magi i rummet. För artisten på scenen kan det kanske vara nervöst att spela så nära publiken. Det går inte att gömma sig någonstans, du har publiken i knät.
Vad tycker du om att andra anser att du har makt?
– Det är med en liten gnutta stolthet får jag säga. Sedan tycker jag mest att det är kul att det jag gör, får avtryck och att människor ser mig som inspirerande.
Hur vill du använda ditt inflytande?
– Det är roligt att vara en inspiration för andra som vill driva eget. Jag är gärna inspiration för andra som tar steget och vågar tro på sin idé.
Sommarens scenprogram är nästan klart. Det blir – som vanligt – en intensiv sommar för Isabella Sohlberg och hennes kollegor. Sommarsäsongen är kort och koncentrerad. Tio veckor med musik och mat, med havet som närmsta granne.
– Vi kör varje dag, musik nästan varje kväll. Det är skitkul men det är klart att det samtidigt är intensivt.
Vad har du för planer för framtiden?
– När vi tog över så började vi med två pandemiår, inget var som vanligt men vi lärde oss mycket under de åren. Nu har vi kört tre säsonger och börjar hitta våra roller och planerar vårt årshjul. Jag tänker att vi tuffar på, det är inte mycket jag vill förändra. ”Panget” ska vara litet, det ska inte byggas ut för då försvinner det intima. Jag vill istället utveckla ”Panget” till sitt bästa jag.
