Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maskinisten som blev kyrkoherde tar vid i Döderhult

”Du borde läsa till präst”. De orden fick den 15-årige Håkan Helleberg till sig under konfirmandtiden. Det dröjde 23 år innan han började teologistudierna. Nu lämnar han Orust för Småland och trakterna kring Döderhult.
– Det har varit lärorika år på Orust, säger den avgående kyrkoherden.

Skinnvästen är på och leendet är varmt då kyrkoherde Håkan Helleberg tar emot i sitt arbetsrum i pastorsexpeditionen i Tegneby. Här, med utsikt över Tegneby kyrka och församlingshem, har han haft sin arbetsplats i nio års tid. Pensionen närmar sig och Håkan ska flytta till Småland där familjen sedan tidigare har ett hus i det lilla samhället Kristdala.

– Jag älskar Orust, men jag älskar även Stockholm, London och New York. Samtidigt gillar jag att bo i det lilla sammanhanget där man känner alla.

Att vara kyrkoherde är det närmsta bigami man kan komma.

Kyrkoherden kom till Orust 2013, från Kristdala församling. Han tillträdde efter Ingemar Ekström.

– Jag var då kyrkoherde i Småland och distriktspräst. Jag var inte klar med kyrkohederiet och det kändes lockande med Orust.

Händelserika år

Året efter bildades Orusts Pastorat, ett pastorat för hela kommunen som i dag har ett 50-tal anställda.

– Det har varit roliga år, händelserika år, men inte alltid så lätta år. Att vara kyrkoherde är det närmsta bigami man kan komma brukar jag skämta om. Man är ett med alla i pastoratet och jag har försökt att alltid vara tillgänglig för de som vill få tag på mig.

Som liten pojke hemma i Landshövdingehusen i Göteborg var präst inget Håkan tänkte på som framtidsyrke. Han ville se sig om i världen, så det föll sig naturligt att mönstra på en av båtarna hos Johnsson Line.

– Göteborgs hamn tror jag skulle kunna kallas porten till världen för oss grabbar. Det blev 19 år som motorman och reparatör. Det var där jag lärde känna människor, i mässen och i hamnar träffade jag på alla typer av människor, från hela världen.

Äntligen Håkan!

Håkan tog sig för av vad livet hade att erbjuda, ett spännande arbete som tog honom runt om världen. Han bodde ett tjugotal år i Stockholm och trivdes gott med livet, men det var ändå något som saknades.

– Jag satt med en vän på en servering och diskuterade livet. Vi kom in på arbete och framtid och bestämde oss plötsligt för att börja studera. Så vi reste oss, knatade till Komvux och skrev in oss. Jag ringde chefen dagen efter och begärde tjänstledigt. Reaktionen från chefen var ”äntligen Håkan”, de hade sett att jag ville mer av livet än att laga maskiner.

Det var min fallenhet för att äta sockerkaka som passade bra till prästyrket

Han började läsa in gymnasiet för att vara förberedd för kommande högskolestudier.

– Jag har alltid haft en barnatro med mig. Min gammelfarmor var en kyrklig person av den gamla sorten, där fick jag med mig mycket. Hemma hos min gammelfarmor var det alltid tyst, jag kunde höra pendylen på klockan ticka. Det låg en tummad bibel framme, det glömmer jag aldrig.

Kyrkoherden Håkan Helleberg vid sin avskedspredikan. Bild: Ellen Jansson Weist

Biskopen hade rätt

Prästtankarna hade länge funnits i bakhuvudet men inte fått ta form - förrän nu. När Håkan själv gick och läste sa hans konformationspräst till honom att han tyckte Håkan skulle passa som präst.

– Då tänkte jag att det var min fallenhet för att äta sockerkaka som passade bra till prästyrket, men han såg nog något annat i mig. Det var Jan-Arvid Hellström, som sedan blev biskop.

LÄS MER: ”Kyrkan är viktig även för de som inte är troende”

De där orden från biskop Hellström lämnade aldrig Håkan.

– Jag ville som tonåring ut i friheten, livligt inspirerad av Evert Taubes visor. Det var då, på 70-talet, inte lätt att vara öppet kristen, det var mycket det som stoppade mig från att läsa till präst tidigare.

38 år gammal började han studierna vid teologen i Uppsala, en sex år lång akademisk disciplin.

”Det där kunde ha varit jag”

– Jag tror att det är bra att jag gjort annat i livet innan jag läste till präst. Det har fått mig att lära känna människor och kunna ta alla typer av människor i olika situationer. Under mina år till sjöss såg jag så mycket, jag träffade många människor, även de som levde i marginalen. Jag vet att jag tänkte då ”det där kunde ha varit jag”.

Engagerad i AA-rörelsen

Intresset för människan har gjort att Håkan engagerat sig starkt i AA-rörelsen, Anonyma Alkoholister. Han är drivande i ett projekt som kyrkan tillsammans med omsorgen inom kommunen startat upp där människor med missbruk får hjälp. Varje onsdag hålls träffar i Karins hus i Henån, Håkan närvarar vid så många träffar han kan.

– Jag hoppas att verksamheten är så inarbetad att den kan fortsätta även när jag flyttar.

LÄS MER: Konfirmation populär på Orust – flest konfirmander i STO-området

Att sammanfatta de nio åren som kyrkoherde är svårt menar Håkan.

– Det blir lätt så att minnena flyter ihop. Jag har alltid arbetat för att det ska finnas en vi-känsla inom pastoratet och med församlingsmedlemmarna. Kyrkan spelar en viktig roll i samhället, det är viktigt att påpeka.

Det visade sig inte minst 2019 då ett flerfamiljshus i Henån började brinna. Ett tiotal lägenheter totalförstördes och många människor blev hemlösa. Kyrkan öppnade direkt upp Kyrkans Hus i Henån och samlade alla krafter som fanns.

Har glimten i ögat

– Kyrkan har en mycket god relation med Orust kommun så tillsammans med kommunen öppnade vi upp ett kriscenter i Kyrkans Hus där människor kunde samlas. Vi såg till att det fanns husrum och mat till de drabbade. Det är en sådan händelse som jag alltid kommer att bära med mig.

Den som känner kyrkoherden vet att han har glimten i ögat och gärna skämtar om tillfället är lämpligt. Ett sådant tillfälle blev det då han skulle viga ett par i Nösund.

– De hade gjort så fint, allt var perfekt. Parets hund, en liten terrier, skulle komma till brudparet med ringen. Då kunde jag inte låta bli utan sa ”det blir problem, för som präst kan jag inte ta emot mutor, inte ens en hund-ring”

Håkan minns mycket från sina år som kyrkoherde, men inte allt, erkänner han med ett leende.

– Men jag minns ett speciellt tillfälle då jag och Nils Bildt inventerade gravar i Morlanda kyrka. Morlanda är en gammal kyrka, med gravplatser inne i kyrkan, så det var lite spännande.

Flyttlasset till Småland går först i januari, men Håkan har redan hållit sin avskedspredikan. Det blev en känslosam predikan där pastoratets alla präster var med.

LÄS MER: Klassiska porten med dödsbudskapet ska räddas

– Det är adventstider så jag ville hålla min predikan innan dess.

Åke Wikström tar vid årsskiftet vid som kyrkoherde men Håkan kommer fortsätta deltid som präst, i Kristdala och Döderhult.

– Åke tar över stafettpinnen efter mig. För det så är jag ser det. Jag har gjort mitt, nu tar någon annan vid.