De tre hästarna får först sitt kvällsgodis innan påsarna på nytt fylls med hö. Denna gång är det de fem Värmlandsfåren som ska få sitt. Karin Ahlberg klappar om dotterns hästar och tar en kort promenad mot fårhagen.
– Jag är med i ett avelsprogram för Värmlandsfår, så alla finns med i genbanken för svenska allmogefår.
Fårens hage angränsar till familjens gräsmatta där de fyra hundarna glatt skuttar runt. Här finns även hönshuset med 14 hönor och inne i stugvärmen gosar familjens fyra katter.
– Vi kunde väl aldrig ana då vi lämnade Askim för att bli Orustbor att vi skulle få så här många djur runt om oss, säger Karin skrattandes.
Professor i vårdkunskap
För djuren, och trädgården där det odlas mycket, det är Karin Ahlbergs ventil, en ventil från en betydligt mer hektisk tillvaro. I Göteborg finns den andra delen av hennes liv, en värld där Karin Ahlberg kan titulera sig excellent lärare och universitetssjukhusöversjuksköterska samt professor i vårdvetenskap.
– Jag behöver båda delarna i mitt liv för att må bra. Jag behöver få jord under naglarna, jag behöver arbeta med kroppen i trädgården. Innan jobbet så ger jag djuren mat, hundarna ska ha sitt och hönorna likaså, och visst har det hänt att jag kommit till Sahlgrenska med bilen full av hö i bagaget. Men än så länge har jag kommit ihåg att byta stallstövlarna mot renare skor innan jag åkt till jobbet.
Familjen Ahlberg flyttade från Askim till Orust för sex år sedan. De båda döttrarna hade då redan börjat på ridskola och familjen kände att de ville lämna radhuset i Askim för något mer lantligt.
Ändå, när vi väl stod där med eget stall kändes det nästan overkligt.
– Min mamma köpte för många år sedan en sommarstuga i Svanesund, hon ville komma från lägenheten i Göteborg. Vår familj hade en liten fritidsstuga på hennes tomt som vi stuvade in oss i, två barn, två labradorer och en katt, vi fick plats på knappa 30 kvadratmeter. Så levde vi i elva år. Men så kände vi att vi ville ha något eget och större.
Från Askim till Varekil
Hjärtat klappade redan för Orust och när familjen letade efter det perfekta boendet, så fann de en lantligt belägen villa med stall och lite mark strax utanför Varekil.
–Jag och tjejerna var innan vi flyttade hit stalltjejer under drygt ett år här på Orust, för att lära oss att sköta om hästar. Ändå, när vi väl stod där med eget stall kändes det nästan overkligt.
Den första hästen kom ganska snabbt in i familjen.
– Vi fick två, för när vi skulle hämta den första hästen så fick vi med en ponny på köpet som sällskapshäst.
Livet på landet skiljer sig mycket från det liv Karin lever under sin arbetstid. Hon har vikt hela sitt yrkesverksamma liv åt vården och då framför allt cancervården.
– Jag gick en tvåårig gymnasieutbildning till undersköterska och fick efter det arbete inom långvården som det hette då. Så hittade jag en sjuksköterskeutbildning som jag tyckte verkade intressant, den riktade sig mot cancervård. Jag sökte och kom in.
Alltid haft förslag på förbättringar
Karin fick efter utbildningens slut arbete vid Jubileumskliniken i Göteborg. Jubileumskliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset är en av Sveriges största onkologkliniker. Här behandlas patienter med alla typer av tumörer, med medicinsk behandling eller strålbehandling. Karin är fortfarande, sedan starten 1986, knuten till samma klinik.
Mitt mål är att forskningen ska leda till något patienten har nytta av.
– Jag har ständigt varit den där personen som drivits av ”hur kan man göra detta på ett annat sätt?” Jag har alltid haft förslag på förbättringar och som tur var hade vi en professor som lyssnade till mina förslag och gav mig tid att se om mina idéer gick att genomföra.
Doktorerade om strålbehandling
Karin arbetade i 15 års tid inom cancervården som sjuksköterska men kände fortfarande drivet att vilja lära sig mer. Hon studerade vidare, klarade en kandidat- och magisterexamen samtidigt som hon hade kvar arbetet på kliniken. Drivet att lära fick henne att söka in till en forskarutbildning. 2004 disputerade hon med en doktorsavhandling som handlade om biverkningar i samband med strålbehandling.
– Jag har alltid forskat kring det jag arbetat med. Jag har arbetat på klinik och mött patienter med cancersjukdom som gått igenom olika behandlingar. Mitt mål är att forskningen ska leda till något patienten har nytta av.
Sedan 2016 är Karin Ahlberg excellent lärare, och ansvarar bland annat för en uppdragsutbildning på avancerad nivå för sjuksköterskor som ska bli behöriga för att arbeta på en strålbehandlingsavdelning.
Professor och prefekt
I dag är Karin professor i vårdvetenskap. Professor är den främsta lärarbefattningen vid högskolor och universitet. I regel kombineras forskningsarbete med undervisning, så även för Karin. Förutom undervisning och professur vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin, är hon också är prefekt. Prefekt är den person som är chef på institutionen och leder det strategiska arbetet där.
– Jag har världens roligaste jobb. Tillsammans med kunniga kollegor genomför vi patientnära forskning och undervisar blivande sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor. Jag har lyckan att få ägna arbetsdagarna åt något som jag tycker är meningsfullt.
Efter att familjen Ahlberg flyttat till Orust dröjde det inte länge innan både Karins mamma och syster med familj lämnade stadslivet och flyttade efter till ön.
– De bor på snöbollsavstånd från oss, det är så skönt att ha dem nära.
Hade du valt samma väg i livet i dag?
– Hade jag fått välja om mitt yrkesval så skulle jag utan att tveka välja samma i dag. Jag har respekt för allas yrkesval. Men jag vill verkligen uppmana unga personer att söka sig till utbildning inom vården. Där finns en sådan variation på arbete och ett ständigt lärande. Att på olika sätt ha möjligheten att hjälpa personer med ohälsa och sjukdom ger en fantastisk tillfredsställelse.
