Vid Stockens brygga ligger en silverfärgad motorbåt av robust modell och skvalpar fridfullt. ”Joanna” står tryckt i svarta bokstäver på sidan av dess metalltak. Morgonsolen och den svaga vinden gör det till en perfekt arbetsdag för strandstädarna som måndag till fredag åker längs kommunens kust för att plocka skräp. Prio ett ligger på att få bort plasten, men metall och trä kan också komma att hämtas upp. Dagens två reflexklädda strandstädare är Paul Lejon och Mattias Sannerholm.
– Jag och Paul säger det varje dag. ”Att vi får jobba med det här?”. Och vi får betalt också, säger Mattias och ler kisande ut mot den blåa horisonten medan båten lämnar hamn.
Ett projekt som gör gott på flera plan
Inuti båten är det kvavt men tryggt under arbetsdagar då vädret inte är lika förlåtande. Vanligtvis brukar de vara runt fem personer som åker ut tillsammans. Projektet gör gott på flera plan. Västkusten blir renare samtidigt som kommunen ger plats till arbetstränande. Paul Lejon började som strandstädare via just arbetsträning för fyra år sedan och under årets sommarsäsong har han fått med sig en ny kollega. Mattias Sannerholm var tidigare mellanchef men utvecklade för några år sedan ett starkt miljö-och havsintresse. Via en Chalmersutbildning till sjöbefäl landade han i år vid Orust strandstädning.
– Just nu lever jag min dröm. Jag går på moln. Det känns djupt meningsfullt, förklarar Mattias.
Båten åker in mot Vedholmen, strax utanför Käringön, och de två strandstädarna lägger an vid klipporna. Med vana steg tar de sig över det steniga och branta underlaget för att nå den västra sidan av ön, där det mesta av skräpet spolas iland från internationella vatten. I ena handen håller de en sopsäck, i fickan har de en extra. I de värsta fallen kan de få ihop så mycket som 20-30 säckar med skräp på en ö.
– En jäkla massa skräp helt enkelt, konstaterar Mattias innan han tar på sig handskarna, sätter sig på huk och börjar plocka.
Strandstädning – ett evighetsarbete
Petflaskor, topsar och tändare varvas med båtrelaterade material som tampar och linor. Paul lägger sig i en bergsskreva för att komma åt skräp som spolat iland och etsats sig fast långt in under en sten. Vågor och vind gör att skräpet ibland inte går att få loss.
– Det var mycket kärlek i den du! ropar Paul Lejon till Mattias Sannerholm som kämpar med att få loss en stor båtlina som begravts under tång och småsten.
De skrattar gott åt det. De brukar prata om de större föremålen, som tar lång tid att få loss och behöver mycket kraft och tålamod, med liknande positiva uttryck.
Det är ett evighetsarbete att strandstäda. Nytt skräp kommer att flyta iland dagligen och på vinterhalvåret gör klimatet det betydligt svårare för de som åker ut. Det kommer således aldrig att bli helt rent på öarna men kommunens initiativ med hjälp av flera andra privata engagemang gör att skärgården räddas från att skräpas ner totalt.
Ett verktyg som involverar alla
Strandstädarna använder sig bland annat av strandstädarkartan, ett verktyg som tagits fram av Västkuststiftelsen där privatpersoner kan anmäla platser där det är mycket skräp. På så sätt kan Mattias och Paul få nys om var det behövs lite extra hjälp just nu. Mattias förklarar att de ofta brukar prioritera de platserna som är anmälda på strandstädarkartan och återkoppla till personen som hört av sig. Detta för att personen som har anmält ska känna att den gör skillnad och att den får en positiv och snabb respons på att de hjälper till.
Några tonårskillar glider in i viken på en gummibåt. Paul blir förvånad av de plötsliga rösterna på den annars så öde ön men hälsar glatt på dem. De har problem med att förtöja och Mattias hjälper snabbt till och frågar skämtsamt om de inte ska vara med på strandstädning. Responsen blir ett osäkert ”Javisst kanske det...” men strandstädarna är redan färdiga med Vedholmen. Med fyra fulla säckar hoppar Mattias Sannerholm och Paul Lejon ombord på båten Joanna och lämnar ön.
– Det här är vår cruisinglåt, ”Don’t Worry Be Happy” av Bobby McFerrin! ropar Mattias och lyckas med nöd och näppe överrösta den bullriga båtmotorn. Svaga toner av den bekanta melodin sipprar ut från högtalaren och blandar sig med ljudet av hav och båtmuller.
– Höj lite! ropar Paul tillbaka till Mattias och de två tittar nöjt ut över det blå med solens strålar gassande mot kinderna.
Något av det viktigaste att ha med sig under de varmaste arbetsdagarna är vatten och solkräm. Strandstädarna vistas utomhus under hela passet med båten Joanna och öarna som sin arbetsplats. Matsäck är nedpackad och toalettbesöken sker med lite tur på Käringön. Det kan låta som tuffa omständigheter men det är ingen tvekan om att de trivs bra ute till havs. De två arbetskollegorna påminner varandra löpande under dagen att inte glömma bort att lyfta blicken från skräpet och njuta av den vackra miljön.
Det otippade skräpet från havet
Dagens andra stopp blir den västra sidan av Hermanö och en specifik vik de kallar för ”bösviken”. Med öppet hav hela vägen till England piskar vind och våg in mängder av skräp. Viken är full av småskräp som sakta börjar att lösa upp sig till mikroplast. De båda hittar så snart de satt sig ner ännu mer topsar och tändare men också hylsor till hagelgevär. Ett otippat föremål som är ett utav de vanligaste att hitta bland skräpet.
Från en av öns klippor hoppar någonting i riktning mot vattenkanten. Det är en liten gråsvart sälkut och de båda pekar och ropar förtjust.
– Hon kan inte vara många dagar gammal! Vilken liten!
På den västra sidan av ön susar skräpet in från det stora havet men här lever också många djur. Trots det tunga arbetet går det inte att undgå Mattias Sannerholms och Paul Lejons kärlek till det meningsfulla jobbet. Med ”Don’t Worry Be Happy” i högtalaren och deras egengjorda slogan ”Strandstädning - ett rent nöje” som motto arbetar de, tillsammans med många andra, vidare för en renare skärgård.
