Idén till boken ”Hur du bajsar i skogen” fick Alexander Andreasson i egenskap av före detta ledutvecklare för pilgrimsleden Göta Älv.
– Jag fick då höra av olika markägare och vandrare hur man i allt högre utsträckning klagade på folk som lämnar bajs, toapapper och våtservetter synligt i skog och mark, berättar han.
Kan leda till sjukdomar
Alexander har också egen erfarenhet av ämnet efter att år 2015-2016 ha vandrat 300 mil genom Nya Zeeland, varefter han alltså bestämde sig för att skriva en bok om hur man gör rätt för sig.
– Problemet är också att markägare ofta klagar på de som är ledförvaltare. För man vill förstås inte ha rykte om sig att det är nedskräpat och avföring på markerna, samtidigt som det inte finns något krav på att det ska finnas vindskydd och toaletter längs lederna. Och växer det här problemet kan det i värsta fall leda till att både vindskydd och till och med vissa leder försvinner, menar Alexander.
– Dessutom kan avföring som kontaminerar våra vattendrag leda till spridning av sjukdomar som E.coli och Giardia, som det tidigare inte talats om så mycket bland svenska vandrare, men som är ett känt problem i bland annat USA.
Ta med bajset i påse
I sin nya bok, som släpptes i onsdags, tipsar Alexander Andreasson om var man faktiskt får bajsa i naturen och varför man även bör gräva ned sin avföring efter sig.
Rådet är att gå cirka 50 meter bort från vatten, stigar och lägerplatser och där gräva en minst 15-20 centimeter grop och bajsa i och där även gräva ned toapappret.
– Då gör man rätt för sig i 90 procent av fallen, men ibland kan förstås situationen vara förenat med vissa problem, som vintertid eller om man befinner sig högt uppe på ett fjäll.
– Det bästa är då faktiskt att ta med sig bajset och pappret i en påse, eftersom det i vissa miljöer heller inte bryts ned lika bra. Detsamma gäller våtservetter, som är ett stort problem generellt, eftersom de är mycket svårare att bryta ned för naturen, fortsätter Alexander.
Nedskräpningen ökat stort
I sina egna hemtrakter han Alexander också noterat att nedskräpningen ökat längs lederna.
– Nu är jag förvisso ganska nyinflyttad, men har som hängiven vandrare vandrat mycket längs just pilgrimsleden vid Göta Älv som går mellan Göteborg via Ale, Lilla Edet, Trollhättan och Vänersborg. Jag har också vandrat en del längs Bohusleden, där jag sett samma problem, även om jag ännu inte trampat i synlig bajs.
Vart och vad är då det värsta du sett?
– Det var faktiskt när jag var på Nya Zeeland, även om jag generellt upplevde att det var mycket bättre där, eftersom man har en stark vandringskultur och lederna där till stor del även är utrustade med toaletter. Men där höll jag trots detta en gång på att trampa rakt i färsk avföring.
Bajsad på av döende säl
Han är också, enligt egen utsago, kanske den enda personen i världen som blivit bajsad på av en döende säl.
– Det var under min andra dag på resan till Nya Zeeland då jag gick längs en tio mil lång strand. Det hade varit en storm och stranden var full av döda sälar, berättar Alexander.
En av dem levde dock och Alexander, som kände sig illa till mods, försökte då hjälpa denna genom att bära den till en bäck där den kunde få vatten att dricka.
– Men precis då jag lyfte upp sälen bajsade den på mig och jag minns hur jag täcktes av den mest illaluktande sörja jag någonsin upplevt. Det var förstås djupt tragiskt alltihop där och då, men ett ganska tragikomiskt minne så är i efterhand.
Blandade reaktioner på boken
Boken ”Hur du bajsar i skogen” finns både som pocket- och e-bok och Alexander Andreasson hoppas nu att den ska leda till både nöjdare markägare och fortsatt god tillgång till vackra naturstigar, renare skogar, fjäll och vandringsleder i Sverige.
– Reaktionerna hittills har väl varit lite blandade. En del har tyckt att det är jättebra att det nu finns en bok som tar upp detta ämne, medan andra uttryckt att det behövs väl ingen bok om det här, det är väl bara att gå och skita i en buske. Men i slutändan handlar det ju faktiskt om sunt förnuft och hur man själv vill att det ska vara om man ger sig ut i naturen.
Alexander Andreasson
Ålder: 28 år.
Bor: Kristinedal.
Familj: Sambon Victoria och döttrarna Harriet, 3 år och Iris, snart ett år.
Gör: Studerar programmering.
Aktuell med: Nya boken ”Hur du bajsar i skogen”.
Intressen: Löpning och läsning. ”Just det senare var faktiskt det som lockade mig till Nya Zeeland efter att ha läst Sagan om ringen. Sedan är jag även en inbiten löpare. Sprang till exempel för någon vecka sedan Göteborgsvarvet barfota. Det gick faktiskt riktigt bra, kom i mål på 1 timme och 47 minuter och fick väldigt mycket hejarop när jag kom springandes över mållinjen med sandalerna i hand, kanske till och med fler hejarop än själva vinnaren kändes det som (skratt).”
