Nedanför trappan i en källarlokal i Stenungsund ligger Tattoo & Art. Vladimir Lindblad förbereder för nästa kund, Madeleine Holm är på ingång. Hon ska skaffa ytterligare en tatuering, denna gång ett hjärta med blommor.
Musiken pumpar och i taket hänger teckningar på tatueringar som har förevigats i lokalen. I rummet längst in håller Adam Holmqvist på att tatuera Sara Rydberg. I en paus visar hon sina tatueringar. De är många.
– Man kan aldrig få för många, man blir aldrig färdig, säger hon.
Äldsta kunden var 80 år
Vladimir berättar att den äldsta person han har tatuerat var en man i 80-års åldern som ville ha en ros på armen för att öka sin dragningskraft hos kvinnor.
– Hit kommer både kvinnor och män i alla åldrar, mellan 18 och 75 är. Kanske en liten övervikt av kvinnor just nu, säger Vladimir som kommer från Ryssland och började tatuera 1998.
Han förklarar att studion är en street-shop vilket innebär att de inte är inriktade på någon speciell stil utan gör allt som kunderna önskar. Hans eget favoritmotiv är blommor och Adam gör gärna saker i old-school.
– Men det är lika kul att jobba fram motiv tillsammans med kunden, att de kommer in med en idé och man hjälper dem att skapa bilden, säger Adam.
Delar tatuering med sin syster
Madeleine Holm dyker upp tillsammans med sin åttaåriga dotter Elsa. Elsa tittar storögt på de många bilderna som täcker både tak och väggar. På en hylla står en döskalle och på väggen bredvid hänger några kors. Britsen är framställd och täckt med ett pådragsskydd. Hon tycker att det känns lite pirrigt.
– Det känns onormalt men bra. De har fina grejer här, säger Elsa.
Innan mamma Madeleine lägger sig på britsen och nålen kommer fram blir Elsa hämtad av sin pappa. Madeleine verkar inte särskilt orolig för tatueringen även om hon för dagen valt ett ställe på kroppen med extra känslig hud, insidan av överarmen.
Vladimir har gjort flera tatueringar på henne och de blir fler efter hand. Hon har en tatuering som hon delar med sin syster, ett citat ur en Håkan Hellström låt: ”Vad vore jag utan dig”, och en lejoninna som symboliserar skyddet hon ger sina barn.
– Jag gör en ny tatuering då och då. Ibland har tatueringen en särskild betydelse och ibland vill jag ha den bara för att den är snygg.
Det mesta är engångsmaterial
Vladimir har skissat upp bilden som hon ska få på armen och innan han börjar tatuera gnuggas motivet fast. Madeleine granskar sin spegelbild innan hon ger sitt godkännande. Sedan är det dags att ta plats på britsen.
Vladimir sätter fast nålen på tatueringsverktyget och förklarar att nu för tiden är det mesta som används, till exempel nålen, engångsmaterial. Han har certifikat som visar att han har kunskap om hantering och hygien och att han använder färg och redskap på ett reglerat sätt.
– Det är sällan någon som frågar om det men vi kan skriva ut innehållsförteckning över färgerna vi använder om någon kund vill ha det.
Han hukar sig över Madeleines arm och ett svagt surrande hörs när han sätter igång. Bilden kommer att ta ungefär två timmar att färdigställa. Madeleine vänder bort huvudet.
– Klart det känns lite grann. Det är nog värst i början.
”Storyn är viktigare än bilden”
De flesta som säger att de aldrig ska tatuera sig tar fel, hävdar Vladimir. Han ser tatueringarna som så mycket mer än bilder.
– En tatuering är något unikt. Du kan klä av dig naken, man kan ta ifrån dig det mesta men en tatuering följer alltid med dig. Du kan ha två streck som ingen annan förstår men som betyder något för dig. Storyn är viktigare än själva bilden.
Madeleine säger att hon aldrig skulle ringa sin pappa och diskutera om hon funderar på en ny tatuering.
– Han är 70 år och har en annan inställning. När han var ung var det bara sjömän och brottslingar som tatuerade sig.
LÄS MER:Visa oss din tatuering!
