Japanskt jätteostron här för att stanna

Det japanska jätteostronet som kom till Bohuskusten för cirka 15 år sedan är här för att stanna och nu studerar forskarna hur man kan utnyttja arten bättre. Samtidigt finns flera andra främmande arter längs kusten som oroar forskarna.

ANNONS

Det här framkom vid det seminarium som Bohusläns Vattenvårdsförbund och Vattenrådet för Bohuskusten anordnade i Stenungsund på onsdagen. Flera forskare framträdde och berättade om forskning bland annat kring svartmunnad smörbult, japanska jätteostron, amerikansk hummer och blåskrabba – alla arter som inte är naturliga i Sverige och som kan utgöras hot mot de inhemska arterna i Bohuskustens vatten.

Anna-Lisa Wrange, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, berättade att det pågår forskning kring de japanska jätteostornen, eller stillahavsostron som forskarna vill kalla arten. Den har spridit sig snabbt och är etablerad längs Västkusten.

Samtidigt finns ingen handlingsplan för hur man skall hantera arten i Sverige, men IVL och Göteborgs Universitet är inblandade i projekt där man vill se om ostronen är ett problem eller kanske en resurs vid kusten.

ANNONS

– De sprider sig sannolikt från Danmark via kustvattenströmmarna och finns i stor omfattning längs mellersta och norra Bohuskusten. Men idag är arten spridd ända ner till Norra Skåne. I vissa områden vill man begränsa bestånden men samtidigt tittar man också på om man kan utnyttja ostronen som en resurs, förklarade Anna-Lisa Wrange.

Har ökat kraftigt mellan 2013 och 2018

Hon säger att inte finns några tecken på att musselbestånden eller de platta svenska ostronen drabbas negativt av den här arten, och arten klarar både kalla vintrar och så kallad sommardödlighet.

– Det är till och med så att svenska ostron och musslor sätter sig på stillahavsostronen. Både krabba och fåglar äter dem.

En studie har visat att stillahavsostronen saknades på 10 av 37 lokaler längs kusten år 2013, men bara på en av 37 år 2018.

Problemen med ostronen är i första hand igenväxning av grunda sund och att badande skadar sig på de vassa skalen. Ostronen kan samtidigt har ett kommersiellt värde.

Amerikanska humrar utgör ingen fara

Ostronen får inte plockas fritt idag utan markägarens tillstånd och här krävs en lagändring om man vill bli av med dem i vissa kustområden.

Anna Dimming från länsstyrelsen i Göteborg talade om arbetet för att stoppa eller bli av med invasiva arter längs kusten. Hon berättade också om den amerikanska hummern som dök upp vid Bohuskusten 2008 och man befarade att den skulle tränga ut svensk hummer. Idag verkar det inte som om arten utgör någon större fara.

– Totalt har max 30-talet humrar plockats upp under åren och vi har inte sett några allvarliga negativa effekter på de svenska bestånden. Vi vet dock inte vilken utbredning arten har i våra kustvatten.

Svartmunnad smörbult ett problem

Ett allvarligare problem är enligt havsforskaren Leon Green den svartmunnade smörbulten, en liten fisk som kommer från Svarta Havet och finns framför allt i Östersjön och upp till Göteborgsområdet. Arten är bottenlevande och svår att bli av med, samtidigt som den konkurrerar med den svarta smörbulten som är en naturlig art längs kusterna.

– Det är en bottenlevande fisk men den finns inte längre norrut än Stenungsund, konstaterade Leon Green. Riskerna med arten är att den bland annat äter mindre blåmusslor och kräftlarver, men samtidigt är arten föda åt bland annat skarv.

Arten övervintrar och finns bland annat i ålgräs och den anpassar sig efter olika salthalter i vattnet. Det finns olika artvariationer och den verkar vara svår att bli av med.

Blåskrabba och penselhårskrabba är två andra främmande arter som oroar forskarna och där man behöver veta mer om spridningen. Här arbetar man bland annat inom projekt 8 fjordar i Södra Bohuslän för att ta reda på mer om dessa arter som anses skadliga.

ANNONS