Jennie Strandberg, som i dag är 43 år, var en levnadsglad 31-åring med stort intresse för dans, måleri och sitt jobb som fritidspedagog när hon drabbades. Hon bor i en liten etta belamrad med hjälpmedel och hennes ägodelar. Det finns inte mycket manöverutrymme för henne där hon spenderar i princip all sin tid. Här har hon de senaste åren levt mestadels isolerad utan möjlighet att ta sig ut av egen kraft. Det liv hon levde innan sina strokes på bägge hjärnhalvorna är förbi och hennes högsta önskan är att få uppleva saker, att få känna värdighet och helt enkelt börja leva igen.
– Jag vill bara kunna leva som andra, men det får jag inte. Jag mår inte så där väldigt bra för jag får bara vara här inne jämt.
Klarar sig inte själv
Med Jennie går det inte att stressa. Hon behöver tid, både att ta sig fram och för att samla tankarna, för att finna rätt ord under en konversation.
Första åren efter hjärninfarkterna hade hon pappan till stöd, men efter han gick bort 2015 försvårades livet än mer. Hon som har sju olika sjukdomsdiagnoser och inte klarar att utföra de enklaste sysslor, står nu helt ensam med enbart hemtjänstpersonal och kontaktperson till sällskap. Jennie vill få rätt till personlig assistent. Någon hon kan känna tillit till och förtroende för istället för att varje månad få hem hundratals snabba besök av hemtjänstpersonal.
En av kontaktpersonerna som kommit Jennie nära är Emma Karlsson som också arbetat inom hemtjänsten och på så vis först lärde känna Jennie. Emma såg hur illa Jennie for av byråkratiska beslut om beviljade insatser på en nivå som var alldeles för låg. Problemet var bara att kommunen ansåg att Emma och en annan kontaktperson utvecklade en för personlig relation till Jennie.
– Kommunen drog först in mig som kontaktperson och sedan den andra. Vi blev för personliga för vi ville kunna hjälpa Jennie med mer saker än det hon beviljats.
Fått fyra avslag
Jennie har vid fyra tillfällen ansökt om att få personlig assistans och fått avslag på samtliga. Jennie anser inte att hon kan leva ett värdigt liv under rådande förhållanden då hon ska gå på toaletten på avtalad tid för att få hjälp med hygienen. Hon tvingas äta ensam, trots att hon lätt sätter i halsen. Hon har ingen tid beviljad för utevistelse eller promenader och blir därför stillasittande vilket leder till hälsoproblem. Hon får däremot hjälp med städning, tvätt och inköp och rätt till hjälp i duschhjälp tre gånger i veckan, men det kan gå längre tider innan hon verkligen får duschat.
– De ringer innan jag ska duscha och säger att "nu är det dags så klä av dig, sätt dig i duschen och börja tvätta kroppen så kommer vi".
Tvingas vänta i duschen
Jennie som har fel på balanssinnet och andra motoriska nedsättningar kan med möda få av sig kläderna och ta sig in i duschen. Där kan hon bli sittande innan personal är på plats för att tvätta henne på ryggen och schamponera håret.
– Det tar olika lång tid innan de kommer. Det har hänt att jag fått sitta i duschen en timme och vänta.
Vissa duschdagar går inte alls bra. Om personen som ringer är en man så tackar Jennie bestämt nej. Hon fixar inte att låta en man hjälpa henne med det intimaste.
– Jag vill inte ha killar som duschar mig.
Därmed har hon tackat nej till insatsen och får ingen ersättningshjälp utan kan bara hoppas att det vid nästa tillfälle är en kvinna som kommer. Omsorgstagaren har inte rätt att begära vem som ska utföra insatsen. Emma Karlsson som har erfarenhet från arbete i hemtjänsten har liten förståelse för att kommunen inte kan planera mer humant och se till människan.
– De flesta är kvinnor som jobbar i hemtjänsten så det kan inte vara så svårt att låta bli att skicka en man hem till Jennie. Låt den manlige anställde gå och handla eller göra något annat som passar bättre.
Senaste avslaget på ansökan kom i november förra året. Anledningen till att kommunen utredde hennes rätt till personlig assistans då berodde på att förvaltningsrätten i juni dömde kommunen att göra en ny utredning och bedömning av hennes rätt till personlig assistans enligt LSS-lagen. Hon bedöms enligt rätten tillhöra en av tre personkretsar som har rätt till det.
Kritisk till handläggningen
En annan som engagerat sig i Jennie är Annika Hallberg Juhlin, uppdragschef för Jengla Omsorg. Hon kom i kontakt med Jennie efter hennes pappa gått bort och Emma och en kollega larmat om Jennies mycket besvärliga situation. Hon är mycket kritisk till handläggningen av Jennies ärende.
– Det vanligt att kommuner avslår ansökningar om personlig assistans. Jag möter många kommuner i mitt arbete och Stenungsund ligger tyvärr inte i topp när det gäller att ta hand om sina invånare med funktionshinder.
Hon menar att frågan kommunen bör ställa sig vad deras handläggares uppdrag är:
– En LSS-handläggare ska vara funktionshindrade medborgares språkrör i kommunen. Jag undrar vad som gick fel när en handläggare inte sätter deras bästa först utan kämpar för att de ska nöja sig med minsta möjliga. Intentionen i hela LSS-lagen är att de ska få leva som andra.
Enligt läkares bedömning uppfyller Jennie Strandberg kraven för att få personlig assistent enligt LSS. Eftersom kommunen avslår ansökningarna och för att ytterligare styrka hennes behov har hon bekostat två ADL-utredningar (se faktaruta) som styrker att hon behöver insatsen för att kunna leva ett drägligt liv.
Jennie överklagar nu med hjälp av Jengla kommunens senaste beslut.
– Vi ger inte upp kampen för Jennie. Hon ska ha tillbaka sitt liv som de snott ifrån henne, säger Annika Hallberg Juhlin.
Annika Sahlin Ottosson
annika.sahlin@lokaltidningensto.se
ADL
Står för ”aktiviteter i det dagliga livet” och är ett instrument som används för att bedöma en persons funktionsförmåga och behov av hjälp med olika aktiviteter. ADL-intyg kan utgöra ett komplement till läkarintyg och syftar till att ge Försäkringskassa och kommun bättre beslutsunderlag vid ansökningar om personlig assistans.
Utdrag ur senaste ADL-intyget på 25 sidor:
"Jennie saknar förutsättningar att leva som andra. Hon kan inte själv ta sig ut ur lägenheten och inte utan risk förflytta sig i lägenheten."
"Saknar fysisk förutsättning att självständigt kunna delta i sociala sammanhang och ägna sig åt sina intressen eller ta hand om sin hälsa på bästa sätt."
"Hennes nuvarande situation är ett tydligt bevis på att hon inte kunnat hävda sin rätt att få insatser enligt LSS utan prövning i förvaltningsrätten."
