Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kändisfrisör klipper till med nytt projekt

Redan som barn kände Henrik Artdeson en fascination för frisöryrket, men ville jobba som läkare. Han valde ändå att bli frisör, men har allt för mycket idéer för att slå sig till ro bakom klippstolen. Nu har han också klivit in i ett laboratorium för att utveckla hår- och stylingprodukter.
TEXT: Annika Sahlin Ottosson BILD: Therese Artdeson

Henrik Artdeson (då Larsson) visade stort intresse för mamman Gull-Britt Larssons yrke redan som sexåring. Hon var frisör och startade salongen Studio Kalufs 1974 i Stenungsund. På grund av sin mamma fick han inblick i yrket och fascinerades. Men det var ett helt annat yrke Henrik tänkt sig från början.

– Jag skulle aldrig bli frisör för jag ville bli läkare, men jag har alltid haft svårt för skolan så det vara bara att lägga ned den planen. Jag jobbade som skorstensmurare efter nian, men så höll jag på att ramla ner för ett brant tak. Då blev jag lite skraj för höjder.

Varför blev du då frisör?

– Jag var hårt piskad av min mor. Nä, jag jag skojar bara, jag började väldigt tidigt att styla andra. Jag har minnen när mamma stod och fönade sitt hår, då fick jag redan som 6-7-åring föna till det där bak där hon hade svårt att komma åt. Jag drogs till det men jag skulle inte bli frisör för då skulle folk tro jag var bög, alltså jag har absolut inget emot homosexuella, men det var så jag tänkte då. Det var ju vanligt att frisörer var det, säger han med ett gapskratt och fortsätter:

Jag skulle aldrig bli frisör för jag ville bli läkare, men jag har alltid haft svårt för skolan så det vara bara att lägga ned den planen.

– Jag kom i alla fall in på en privatskola i Stockholm, gjorde min praktik och fick mitt gesällbrev. Och jag hade lovat mig själv att skulle jag bli frisör skulle jag inte bli en helt vanlig frisör, utan då skulle jag bli bäst.

Drev flera salonger samtidigt

Som 17-åring vann Henrik också Stockholm hair open i herrklassen. Tre år senare vann han samma tävling, men då i dam och det har hunnit bli fler utmärkelser längs vägen. Han varit frisör- och stylingrådgivare för kvällstidningars skönhetssidor och utbildar frisörer. Han har också arbetat i USA som tekniker/stylist en tid parallellt med jobbet för familjeföretaget. Och drev sedan tre salonger i Stenungsund, Kungälv och i Göteborg samtidigt.

– Jag kunde inte fånga in alla tre salongerna, det gick inte. En frisör är en person som gärna vill stå i centrum och det var inte lätt att få alla de här starka personligheterna att gå åt samma håll. Det var inte min grej kan jag säga.

Jag blev allergisk mot färgerna och fick eksem på mina fingrar.

Allergi ställde till det

Han sålde salongerna i Göteborg och Kungälv, satsade på den ursprungliga och att utbilda frisörer. Han har inte släppt saxen helt, men senaste åren lagt mindre tid på det. Men det var egentligen inte ett eget val att trappa ned för åtta år sedan. Den långvariga kontakten med starka produkter hade satt spår och Henrik valde då att plocka in en kollega som delägare i företaget.

– Jag blev allergisk mot färgerna och fick eksem på mina fingrar. Men sen hittade jag en produkt med mindre gift i. Så jag har väl egentligen alltid letat efter renare produkter.

Han jobbade under ett år deltid med ett annat hårvårdsföretag men hoppade av det då ägarna och Henrik hade olika syn på affärsinriktningen. Han fortsatte på sin salong i Stenungsund som vuxit ur kostymen när en perfekt lokal blev ledig bara ett par hundra meter bort. Henriks personliga engagemang i satsningen skulle ta ut sin rätt.

Gick in i väggen

– Jag lade kanske lite väl mycket tid på den nya lokalen. Under sex veckors tid var jag där dag och natt och byggde. Andra dagen vid invigningen svimmade jag av. Jag hade kört slut på mig själv helt enkelt. Jag var inte tillbaka på jobbet på nästan tre månader.

Jag var nöjd över det jag gjort hittills, men jag funderade väldigt mycket vad jag ville med livet

Kraschlandningen gav honom tid för reflektion och Henrik kom fram till att han skulle erbjuda en annan kollega och vän att köpa hans kvarvarande del av salongen.

– Jag var nöjd över det jag gjort hittills, men jag funderade väldigt mycket vad jag ville med livet. Och det är att fortsätta utbilda, så jag sålde jag salongen.

Sommaren 2019 drog i gång sitt nya företag I am (Jag är) och klev in i labbet för att få fram en produkt han själv efterfrågat.

– Jag körde igång lanseringen i januari 2020 och hade snart samarbete med sex salonger. Sedan kom mars med corona som en riktig käftsmäll, så jag har ju fått börja om från början igen.

En gård full av djur

Sin hustru Therese träffade han genom sin storasyster, även hon frisör. Paret är sedan ett par år gifta och det var då de tog efternamnet Artdeson.

Det känns som vi har typ trehundratusen djur hemma på gården

– Therese ville absolut inte heta Larsson. Eftersom vi bägge är kreativa och jobbar konstnärligt, jag med min styling och Therese som fotograf, tog vi Art som början, la till ”de” eftersom vi var i Frankrike när jag friade och sen ville jag ha kvar nåt från mitt efternamn och då blev det Artdeson, berättar Henrik.

Paret har två barn, Liv och Olle och gården på Tjörn köpte de för fem år sedan.

– Det känns som vi har typ trehundratusen djur hemma på gården. Therese har gått helt bananas på kaniner, hon tävlar och försöker fram en fin sort. Vi har runt 58 höns, tolv ankor, fyra katter, en hund och 21 kaniner, men hon har lovat mig att hon ska minska ner på djuren, fast hon vill helst ha ännu fler.

Henrik Artdeson

Familj: Hustrun Therese, barnen Olle 10 år och Liv 12

Är: 48 år

Bor: På en gård på Tjörn

Gör: Driver företaget ”I am By swedish hair care” med produktutveckling av hårvårdsprodukter

Intressen: Snickra och odla vindruvor

Mål: ”Jag vill jobba med utveckling av produkterna och företaget tre dagar i veckan. Sen vill jag klippa ett par dagar i veckan för det tycker jag är så kul. Jag kommer nog aldrig lägga av med det.”

Gården har kommit att bli den viktigaste platsen för Henrik som under många år rest mycket i jobbet.

– Nu är det nästan så att jag inte vill lämna gården. Men jag fortsätter att klippa och har byggt en studio där, så jag kan vara hemma mer. Frisöryrket är för kul för att jag ska sluta med det. Ska man dessutom jobba med produktutveckling och som utbildare måste man vara med på backen för att veta vad verkligheten handlar om.

Vill bli en riktig ”vingubbe”

Henrik har svårt att vila i ett projekt i taget och en av fördelarna med att bo på en gård är att han har möjlighet att utveckla nya intressen.

Det är min framtidsdröm att jag ska bli en sån där vindruvsgubbe

– Nu har jag fastnat för vindruvor, det är jättespännande. Jag har fått en kontakt på en vingård i Champagne och i våras planterade jag 200 vindruvsplantor därifrån. Nu har de börjat växa. Blir det bra kommer jag ta två hektar på gården och plantera, vilket är så mycket som 17 500 plantor. Det är min framtidsdröm att jag ska bli en sån där vindruvsgubbe, säger han och skrattar glatt åt sig själv.

Men innan plantorna hunnit växa sig stora ska han vidareutveckla sitt företag.

– Mina produkter är multifunktionella och hållbara för en klimatsmart framtid. Jag försöker minska på gifter som släpps ut i våra avlopp. Jag jobbar hela tiden med att utveckling, kommer det nya grejer som är bättre så byter vi ut den vid nästa tillverkning.

Med tanke på klimatet

Men det finns också en större målbild med företaget och varumärket.

– Klimatsmart handlar inte bara om skog och natur utan även om hur vi människor är mot varandra. I mitt koncept ingår också att när en salong vill ta in mina produkter kommer vi samtidigt erbjuda dem att ta hand om deras gamla produkter. Avsikten är att vi sen ger dem till hemlösa och behövande.

– Vi samverkar också med en organisation som jobbar mot trafficking. Målet är att 2023 ha startat upp tillräckligt med salonger med våra produkter för att genomföra ett projekt utomlands. Det handlar om att hjälpa tjejer med en väg ut ur prostitution. En hjälp till självhjälp.

Det verkar vara ett enormt projekt du gett dig in i, varför då?

– Det är så typiskt mig. Jag och mamma kan tjafsa om det. Hon tycker ibland att jag satsar för stort. Att det kostar mycket pengar och om det verkligen är nödvändigt att jobba mot så stora företag. Då svarar jag att de företagen har också varit små, så varför ska jag inte kunna det? Visst, jag har gått på smällar så det står härliga till, men nu har jag gjort det så många gånger att jag vet hur jag ska tackla situationen om det händer.