Det var när Gunny Niklasson bodde i Göteborg i början av karriären. En dag ringde en man och bad om hjälp med en fotografering. Det var bråttom och Gunny gav sig iväg på en gång.
– När jag kom dit tittade han bara på mig och skakade på huvudet. Jag var klädd i dräkt med snäv kjol och skor med höga klackar.
Trots allt följde hon med upp på taket med uppdragsgivaren och hans assistent. Meningen var att Gunny skulle ta en storslagen panoramabild över utsikten.
– Jag tänkte att ett uppdrag är ett uppdrag. Så jag tog av mig skorna och gick med små, små steg fram till takets kant. Jag var tvungen att stå alldeles nära kanten för att taket inte skulle synas på bilden. Sedan stod de på varsin sida av mig och höll fast mig i benen, säger Gunny och skrattar.
Fick sparken från första jobbet
Hon har hunnit bli 90 år men i blicken lurar en ungdomlig själ. Ögonen plirar illmarigt när hon berättar om sina äventyr som fotograf. Hon var ingen stjärna i skolan men det fanns en konstnärlig ådra i familjen.
– Det var inget som märktes, vi hade inte någon med ett konstnärligt yrke i familjen men mamma köpte tidigt en kamera som jag fick låna trots att jag var så ung.
Kameran blev ett roligt tidsfördriv, men inget självklart yrkesval.
– Jag var inget ess i skolan och gick ut med dåliga betyg. När jag sökte in för att bli sjuksköterska fick jag bara ett leende till svar när kvinnan på intagningsenheten såg mitt betyg. Istället började jag jobba på en fabrik som tillverkade munkar.
Det var ett ackordarbete som krävde snabbhet och precision.
– I slutet av veckan var vi tvungna att tvätta golvet men det ingick inte i våra arbetsuppgifter så jag sa ifrån. Då fick jag sparken.
Lärde sig av en av de bästa
Istället tog hon anställning som kopist på en av de stora fotografateljéerna i Göteborg. Där arbetade Gunny tills hon kom in på fotografutbildningen på Slöjdföreningen, nuvarande HDK. Efter att ha gått den utbildningen satte karriären fart.
– Jag jobbade på Ateljé Marie för en kvinna som hette Ann-Marie Gripman, en internationellt erkänd och prisbelönt fotograf. Hon var demonisk men jag lärde mig mycket av henne.
En enda gång vågade den unga kopisten säga ifrån. Det var när Gunny hade gjort allt hon kunnat för att få bilden så bra som möjligt. Trots det var den stränga mentorn inte nöjd.
– Om frun är fotograf ska det fan till att vara kopist, sa jag då. Hon svarade ingenting på det men jag såg att det drog lite i mungiporna, berättar Gunny.
Av Ann-Marie Gripman lärde sig Gunny att ta svartvita, vinjetterade porträttbilder. Hon visar några hon gjort.
– Det är ljusa bilder med stor detaljrikedom där kanterna tonar ut i tomma intet. Det var en merit för mig att få lära mig av henne.
Ett mål att jobba länge
Gunny Niklasson har genom åren tagit tusentals bilder på människor som bor på Tjörn dit hon och hennes man flyttade till Myggenäs när villaområdet där var alldeles nybyggt.
– Jag har fotograferat allt och tagit mängder med skolfoton, bröllopsbilder och familjeporträtt. Jag har varit ute på alla möjliga evenemang och fester och har fått träffa många människor på Tjörn.
Kameran ligger alltid laddad och det var länge Gunnys mål att jobba längre än Stenungsundsfotografen Ingeborg Enander. Hon gick bort 1976 då hon var 95 år gammal.
– Jag beundrade henne för att hon kunde jobba så högt upp i åldern och jag ångrar att jag aldrig besökte henne då hon var verksam. Pandemin satte stopp för mig att nå mitt mål. Nu kommer jag inte att fotografera mer.
Lite gladare blir hon när hon hör att hon trots allt slår konkurrenten i antal arbetade år. Gunny jobbade i 70 år medan den offentliga uppgiften om Ingeborgs yrkeskarriär uppger att hon var verksam i 63 år.
– Jaha du, vad bra, säger Gunny och skrattar.
