Daniel Lindell skriver krönikor för Lokaltidningen STO, men arbetar också som glasmästare.
Daniel Lindell skriver krönikor för Lokaltidningen STO, men arbetar också som glasmästare. Bild: Gustav Ingerhage

Daniel Lindell vill vara en motvikt mot dömande kultur

Lokaltidningens krönikör Daniel Lindell har tidigare arbetat som journalist, men är idag glasmästare. Han religiösa uppväxt har gjort att han har svårt för dömande personer och han vill i sina krönikor vara en motvikt till detta. Utan att bli för politisk försöker han få fram sina åsikter mellan raderna, även om det ibland tar emot.

ANNONS

Lokaltidningen STO:s krönikör Daniel Lindell är inte främmande för det skrivande livet. Han utbildade sig till journalist på Ljungskiles folkhögskola. För ett par år sedan hade journalistkarriären övergått till ett jobb som kommunikatör. Då valde han att byta karriärbana och återvände till sitt tidigare yrke som glasmästare. Det rörde sig delvis om personliga anledningar, men också lusten efter att arbeta med hantverk.

– Jag kände att det var inte kommunikation som jag hade utbildat mig till, även om det var det jobbade med. Och jag gick också in i väggen, så jag kände att jag behövde ett sju-till-fyra jobb. Men mestadels för att jag saknade själva hantverket och att jobba med händerna, säger Daniel.

ANNONS

Trött på dömande kultur

Daniel som är uppväxt i norra Skåne, flyttade till västkusten som 18-åring när han träffade sin fru Christina. Idag bor de utanför byn Svanvik på Tjörn, i ett hus ute i skogen bland lövträd och sjungande fåglar.

Uppväxten i Skåne präglades av en religiös miljö som Daniel själv beskriver som dömande och uteslutande vilket har gjort att han idag ogillar den dömande kulturen. Något som han ser mycket av i sociala medier vilket han också ofta skriver om i sina krönikor.

– Jag har lämnat det och blivit fruktansvärt anti. Det finns nog inget som stör mig mer än dömande människor. Du kan döma människor genom att hela tiden lägga ut bilder på hur lyckat ditt liv är, hur mycket du tränar, hur sunt du äter och vilken fantastiskt relation du är i. Jag har varit så fruktansvärt trött på det genom åren. Det är inte så att jag tänker på det när jag skriver, men jag tror att det i grunden ligger en avsky mot allt det och att jag någonstans vill vara en motvikt.

Undviker att skriva politiskt

Även om Daniel intresserar sig mycket för politik, letar det sig inte så ofta in i krönikorna och han är ofta lite orolig för att provocera. Han berättar att han har svårt för tanken på att någon tycker illa om honom och att det i grunden finns en konflikträdsla hos honom.

– Jag känner kanske att jag skulle vilja vara mer politisk ibland, och samtidigt är jag rädd för att spä på politikerföraktet. Men vill man få människor att lyssna, kan man också få fram sina åsikter mellan raderna, säger Daniel och fortsätter.

– Min tidigare chefredaktör sa någon gång att om man skriver krönikor kan det vara bra att vara lite provocerade. Och jag har ibland försökt men jag mår inte bra av det alltså. Jag tror att jag nog lägger band på mig, skulle jag skriva rakt ut vad jag tänker skull det nog bli mer provocerande.

Familjen är ett frekvent ämne

Däremot är familjen ett vanligt förekommande ämne i Daniels krönikor. Ibland med ett komiskt och lättsamt anslag men ibland berörs också ämnen som är känsliga och allvarliga. Inte minst Daniels senaste krönika där han berättar om sin sons 15-årsdag som höll på att sluta i en tragedi.

– Min fru har aldrig sagt någonting om att hon inte tycker att det är okej. Om det har handlat väldigt mycket om henne har hon fått läsa innan. Och likadant fick ju min son som det handlade mycket, om då läsa de innan publiceringen.

Daniel förklarar att hans krönikor sällan kommer naturligt, och han får ofta verka fram dem, men efteråt blir han alltid nöjd.

– Jag har alltid ganska mycket ångest innan, sedan efteråt är det litegrann samma känsla som när jag varit på soptippen. Det är någonting man har bävat för, sedan kommer man dit och slänger den så är det så gött efteråt.

Fakta: Daniel Lindell

Ålder: 46år

Bor: I ett hus i skogen utanför Svanvik på Tjörn.

Uppväxt: I norra Skåne utanför Kristianstad.

Familj: Frun Christina, sönerna Hugo, 22, Gustav, 15, och katten Ninja.

Yrke: Dels krönikör i Lokatidningen STO men arbetar också som Glasmästare.

Intressen: Att leta, besöka och fotografera ödehus i skogen.

ANNONS