Dovhjortarna kommer på regelbundna besök hos Helena

Flocken på ett 20-tal individer kommer varje vecka på regelbundna besök i Helena Lönnroths trädgård i Sibäcka.
– Mig stör de inte, jag tycker bara att det är roligt och att de är så himla vackra, säger Helena själv om dovhjortsfamiljen.

ANNONS

Det började för snart ett år sedan. Då kom de första dovhjortarna på besök i Helena Lönnroths trädgård som vetter mot ett skogsparti i Sibräcka.

Med tiden har de sedan blivit allt fler och i onsdags räknade Helena in totalt 23 dovhjortar i trädgården när hon tittade ut genom vardagsrumsfönstret på baksida av huset.

– De bara cirkulerar omkring där helt avslappnat och äter lite, men de gör ingen skada. Jag tycker bara att de är så himla vackra, säger Helena själv om djuren.

Populära besökare av barnen

Möjligtvis är det inte lika omtyckta av alla med större odlingar runt omkring i området.

ANNONS

– Det märkte jag ju till exempel när jag la ut en bild på dem i en lokal facebookgrupp och diskussionen stundvis blev het.

– Men hos oss har det som sagt ännu inte gjort någon skada, även om de väl norpat några plantor ibland. Vår tioåriga dotter är också väldigt förtjust i dem och fotograferar dem gärna. Även tvååringen här hemma verkar tycka att det är kul när de kommer på besök, fortsätter Helena.

Sägs ha simmat från öarna

Dovhjortsfamiljen ska enligt vad Helena hört ryktesvägen härstamma från öarna utanför Tjörn.

– Det sägs att att de kommit simmande därifrån, men jag vet ju inte om det stämmer.

Hur som helst verkar de ha gjort sig hemmastadda i området, för enligt Helena Lönnroth ses de ofta även på ängarna och fälten runtomkring i närområdet.

– De är både vuxna och yngre djur. Väldigt söta allesammans.

Dovhjortar

Dovhjorten är Sveriges fjärde största vilda hjortdjur efter älg, kronhjort och vitsvanshjort. Den inplanterades i Sverige för cirka 500 år sedan.

Dovhjortar lever i flockar, där flera hindar går tillsammans med sina kalvar i större eller mindre grupper. Medelålders och äldre hjortar kan, speciellt sommartid, uppträda i egna flockar skiljt ifrån hindarnas hemområden, detta för att inte konkurrera om föda.

Under vintermånaderna, då gräs är en stor bristvara äter de gärna ensilage, dels aktivt utlagd och dels i hästhagar och runt ladugårdar. Även bark på träd och späda grenar ger dem nödvändigt tillskott för överlevnaden.

Källa: Länsstyrelsen

ANNONS