Det började 2011 med en förlossningsdepression i samband med första barnet. Efter fem år kom nästa barn och även den gången ihop med en förlossningsdepression. Åren efter kom allt i ett. Det var influensaliknande symtom som varade i 1,5 år, långvarig bihåleinflammation, ångest och blodförgiftning av en ovanlig typ som ledde till fem dagar på intensiven.
– Jag tänkte att jag kommer aldrig bli frisk och ha ett normalt liv igen. Jag minns att jag tänkte att jag aldrig kommer kunna ta en skogspromenad. Det minns jag att jag sörjde, säger Helen.
Det förstod jag inte förrän jag vaknade upp en dag och hade brutalångest och gick in i en akut stress, som läkaren kallade det
Hösten 2018 började hon tillfriskna och gick tillbaka till arbetet på Länsstyrelsen som djurskyddskontrollant. Ett psykiskt påfrestande arbete med många möten med människor och djur i utsatta situationer. Det blev för mycket och i slutet av 2019 kom utmattningen.
– Det var det där klassiska. Jag kände mig trött, sliten och nedstämd men inte att jag var nära en utmattning. Det förstod jag inte förrän jag vaknade upp en dag och hade brutalångest och gick in i en akut stress, som läkaren kallade det.
Behövde en förändring
Några månader senare kom Helen tillbaka till jobbet, men då till en ny avdelning med nya administrativa arbetsuppgifter. Pandemin gjorde att hon fick jobba hemifrån och mycket stress försvann i samband med det. Två år som administratör fungerade bra, men i mitten av 2021 insåg hon att hon var tvungen att göra en förändring.
– Kravet på att pendla in till kontoret kom tillbaka och då kände jag att jag behövde testa något annat. Jag kände att jag behövde mer frihet, säger Helen.
– Är det någonting alla de här sjukdomshistorierna lärt mig är det att jobbet inte är värt att må dåligt för. Familjen och hälsan ska komma först. Och då dök tanken om fotografi upp.
"Vad sjutton väntar jag på”
Förutom en kvällskurs under 2019, hade Helen ingen erfarenhet av foto. Men hon fick tjänstledigt och i januari började hon plugga fotografi på folkhögskolor och på Göteborgs universitet. Ett halvår senare driver hon eget företag.
– Att starta eget företag bestämde jag samtidigt som jag började plugga. Att pluggandet ska vara min väg mot eget företag. Så det var min målsättning.
Men att det skulle gå så fort var hon inte beredd på. Hennes plan var att gå tillbaka till jobbet på Länsstyrelsen och utvecklas mer som fotograf först. Men så hörde en annan fotograf av sig till Helen som fick henne att tänka om.
– Hon skrev till mig, väldigt klyschigt att ”livet är kort”. Ja, vad sjutton väntar jag på då, kände jag.
Fick jobb direkt
Att starta eget företag gjorde Helen till sitt projektarbete på utbildningen och innan terminen var slut var hon igång.
– Precis innan examinationen hade jag fått mitt första bröllop och fastighetsfotografering. Det gick från en dag till en annan som jag skrev avtal, fick förlängd tjänstledighet och började jobba. Det gick galet fort, säger hon.
I maj fick hon F-skattsedel, kalendern är fullbokad och i garaget håller en fotostudio på att byggas upp.
– Jag har knappt hunnit känna efter och reflektera. Jag har nog inte riktigt fattat det än, men när jag stannar upp och ser att för ett år sedan gjorde jag det där och nu gör jag det här, så blir man ju lite pirrig och glad. Det var mycket roligare än vad jag trodde.
Nu kan jag promenera, träna och verkligen njuta av mina barn och inte bara känna att man plågar sig igenom dagarna
Nytt liv utan ångest
Livet som egenföretagare skiljer sig mycket från det tidigare.
– Jag har ju aldrig varit egenföretagare så det är lite nervöst. Jag har varit statstjänsteman länge och då finns det ju en viss trygghet. Det är ju aldrig några problem med att vabba eller vara sjuk. Men nu får jag verkligen kämpa ihop min lön.
Även livet i stort är annorlunda efter karriärsskiftet. Det gamla jobbet gav henne hjärtklappning, andningssvårigheter och sömnproblem. Idag är det borta och hon blir tryggare med det nya jobbet för varje dag.
– Det är harmoni och glädje på ett annat sätt. Nu kan jag promenera, träna och verkligen njuta av mina barn och inte bara känna att man plågar sig igenom dagarna. Jag kan inte ens minnas när jag hade ångest senast.
Viktigt att trivas med det man gör
Helen tror att fler behöver fundera på vad de egentligen vill göra och sätta sig själva först.
– Man får försöka tänka sig själv kvar på sitt jobb och fråga sig: vill jag vara kvar där i flera år? Får man då en klump i magen av tanken att vara kvar finns det inget alternativ. För jobbet är en så stor del av livet och då måste man ju trivas. Ska jag välja mellan jobb och hälsa så väljer jag ju hälsa alla dagar i veckan.
LÄS MER:Emelie har en dröm efter 20 år som silverkonstnär
LÄS MER:Kommunens grepp för att få invånarna att umgås: En samtalsbänk
LÄS MER:Berit drabbades av kol – utan att ha rökt: ”Jag har känt dödsångest”
