Till havs, till storms, Annika styr med säker hand

I hamnen på Dyrön står Annika Kristensson med ett stort leende på läpparna. Trots det lite bistra vädret lyser hon upp omgivningen med sin positiva livssyn och entreprenörsanda. Hon har bott på Dyrön sen hon var 18 år och det som bara var tänkt att vara ett kortvarigt boende blev i stället hennes fasta punkt och havet blev hennes arbetsplats.

Tillsammans med sin sambo driver hon ett mindre rederi, Gunnars Båtturer, som kör både linjetrafik och charterturer för turister. Och ibland är det Annika Kristensson själv som är skeppare på båtarna.

Hela somrarna på Dyrön

– Jag har alltid gillat båtlivet. När jag var liten tillbringade jag hela somrarna på Dyrön. Min familj är från Grimsås utanför Borås, och min morfar var stationerad på Dyrön under kriget. Mina föräldrar valde att flytta ut hit när jag tog studenten, berättar hon.

Som ung tyckte hon det var lite coolt att flytta till en ö och eftersom hon kände de fastboende sedan tidigare gick det lätt att komma in i gemenskapen.

– Jag insåg också snabbt att jag måste hitta en egen försörjning, lita på min egen verksamhet om jag ska bo på den här holmen. Jag byggde mig ett hus där jag kunde hyra ut en lägenhet och jag har byggt en stuga för uthyrning till övernattande gäster. När jag var 25 år var jag var med och startade restaurangverksamheten Vadbinderiet här på Dyrön. Då kände jag att jag måste utbilda mig för att få möjlighet att förstå vad de andra i projektet pratade om, så jag läste till civilekonom på Handels i Göteborg, säger hon.

Under utbildningen pendlade Annika Kristensson till Göteborg från Dyrön, hon hade då två små barn och hade precis skilt sig. Livet var både stressigt men också roligt.

– Att ha barnen var annan vecka var toppen egentligen. När det var min vecka fokuserade jag helt på barnen, när de var hos sin pappa fokuserade jag på skolan, säger hon.

Annika Kristenssons arbetsdagar är fyllda av många olika arbetsuppgifter, från att köra båt och ta hand om chartergäster till bokföring och förhandlingar med kommunen. Bild: Gustaf Ostberg

1/3

Efter flera olika projekt och jobb anställdes hon 2009 som vd på Gunnars Båtturer.

Läste till skeppare

– Jag kände att jag måste kunna köra båtarna, här ute måste du kunna hjälpa till med alla sorters arbetsuppgifter. Så jag läste fartygsbefäl klass VIII inre fart, för att kunna köra passagerare och frakta gods, berättar hon.

Måsarna sitter ihop kurade på rad och vänder sammanbitet näbbarna mot havet. Vinden friskar i ännu mer och vågorna slår in mot piren i Södra hamnen där ett av rederiets fartyg ligger inne vid kaj. Fartyget håller precis på att förberedas inför ett sällskap som ska åka på en chartertur. Annika Kristenssons telefon ringer hela tiden, det är mycket som ska ordnas så att allt är perfekt när gästerna kommer.

Som skeppare har hon aldrig varit med om några allvarliga incidenter till sjöss, inte mer än att det ibland varit hård sjö.

– Jag är aldrig rädd på sjön. Eftersom jag är uppvuxen med båtliv har jag respekt för havet men rädd är jag inte. Det är något jag tänker på, att mina gäster kan känna osäkerhet när fartyget rullar, så jag brukar alltid informera dem om när det blir lite rulligt, säger hon.

LÄS MER:Franskt filmteam fastnade för Dyrön – vill visa upp västkusten

Sjöfartsyrken är av tradition mansdominerade men fler och fler kvinnor väljer att ha havet som sin arbetsplats. Men mer kan göras tycker Annika Kristensson.

– Man glömmer ofta den inre sjöfarten, där man inte behöver ligga ute i flera veckor. Den kanske passar kvinnor bättre. Sen är utbildningen väldigt lång, du behöver 24 månaders däckspraktik för att få att få behörighet att köra passagerare. Jag vet att man jobbar på att korta den delen lite, säger hon.

Hon menar också att kulturen och värdegrunden behöver förändras mer, även om mycket är bättre nu.

– Man ska inte behöva vara orolig för sin säkerhet på sin arbetsplats, säger hon bestämt.

Det händer att passagerare höjer på ögonbrynen när det går upp för dem att det är Annika Kristensson själv som ska styra fartyget. Hon berättar skrattande om den gång hon skulle köra en skolklass.

Bilfri ö

– Ett litet barn var mycket fundersamt. Kan du köra båt? Har du kört mer än en gång? Och när vi lade till i hamn kom barnet fram och sa förvånat, ja det kunde du ju, säger Annika Kristensson.

Hon hoppar vant iland från fartyget, samtidigt som hon tar emot ett telefonsamtal med förfrågan om lillstugan är ledig runt nyår, hon går med raska steg mot öns lilla affär för att köpa lite varor till de husgäster som precis anlänt, och tar vägen om Norra hamnen med lastmoppen för att hämta upp den rena tvätten som kommit med färjan från Rönnäng.

Att leva på en bilfri ö med knappt 200 invånare ställer stora krav på flexibilitet och lyhördhet. Samarbetet med andra företagare på ön är nödvändigt för att få allt att fungera.

– Det är också det som är roligast med att leva och arbeta här ute på Dyrön. Att vi alla blir som ett stort team. Vi är beroende av varandra på gott och ont. Man pratar gärna om social kontroll när man bor så här, men jag skulle snarare kalla det social trygghet och jag trivs med det, avslutar hon.

Teresa Innocenti

teresa.innocenti@sttidningen.se